Erik Åkesson - Cyklist & Coach: Roc d'Azur, Roc Marathon - Marathon World Series, Fréjus, Frankrike

Hej!

Nu är det dags att påbörja nästa tävlingsrapport. Roc d'Azur. Det är lite som Fransmännens motsvarighet mot Vasaloppets sommarvecka med många olika lopp och totalt över 20 000 deltagare och där kända personer ofta är på plats och kör något av loppen, b.la var stavhopparen Renauld Lavillenie och körde gravelloppet. Det var otroligt coolt att se alla olika typer av lopp, det var e-MTB, tandemMTB, triathlon, Xterra, 5 dagars etapplopp, Marathon, Gravel, Enduro, traillöpning etc. Det fanns något för alla. Sedan var hela området en utställning och expomässa utan dess like, otroligt stort och mäktigt. Här ligger Vasaloppet i lä. Den enda MTB-tävlingen som är större rent arrangemangsmässigt än denna är Cape Epic, men jag tror att denna har flest deltagare i världen.

Vi kommer ner till franska rivieran på måndag kväll, efter 6,5h bil från Ornans. Tar en kort cykeltur men det hinner bli mörkt. På tisdagen planerade jag köra ett varv på tävlingsbanan i distansfart och var taggad. Bra väder. Rullade ner mot tävlingsområdet och kom iväg efter lite om och men, var svårt att ta sig fram på vissa ställen då man skulle passera över vattendrag som de inte lagt över flytbroar över än. Men tog mig tillslut ut ur stan och in på banan. Tog följe med två belgare i ungefär 2 kilometer innan luften i framhjulet pös ut. Vafan. Stannade och tog en samuraj och satte i. Pumpade upp men hittade ännu fler små jack i däcket. Observerade däcket och såg ett tiotal taggar som stack ut. Drog ut de jag såg och satte i en slang. Ringde mamma och bad henne möta upp längre fram med en till reservslang, då jag nu använt min.

Iväg igen, kom 2 kilometer till innan luften var ute. Fick tydligen inte ut alla taggar. Pumpade i och åkte ner och mötte upp mamma som skjutsade runt till olika cykelbutiker för att få tag på ett nytt däck, mer däckvätska och fler samuraj-pluggar. Efter en lång tid fick vi tag på ett däck på Decathlon, åkte hem och skulle montera. Gick sådär att försöka pumpa upp med en handpump så det fick bli en vända till till Decathlon. Lite lunch, sen ut igen för att köra igenom sista 35km på banan nu när klockan redan var nästan 15. Fin och stenhård bana.

Onsdag tog jag vilodag och vi promenerade runt, badade i havet osv.

Torsdag blev jag utskjutsad för att köra den loop jag missade i och med punkteringen. Även den var riktigt hård och fin. Lite krångligt att ta sig fram då det var Roc Enduro och andra etappen av Roc Trophy etapploppet samtidigt som jag körde, och det var delvis på samma bana, men åt motsatt håll. Tillslut tog jag mig tillbaka till boendet utan några haverier.

Tävlingen:

Tävlingen var 90 kilometer, 2500 höjdmeter och Andreas Seewald vann tävlingen förra året på 3:48h. Nu var den dock drygt 5km längre. Vi skulle starta redan 07:30 vilket betydde uppstigning 04:30. Gillar inte att stressa på morgnar. Sedan ville vi ha en bra parkering för att komma iväg till langningszonerna snabbt och var på plats redan strax efter kl. 06. Det var mörkt och kallt, men lagom till start hade det ljusnat en aning.

Starten gick på ett stort och brett gräsfält. Jag fick stå i fjärde led och det var 18st i varje led, så någonstans mellan 54-72 var min startplacering. Målet var topp 60 för att få UCI-poäng. Motståndet här var mycket hårdare än i Ornans. I Ornans var toppen där, men här var bredden på toppen. Kom iväg rätt bra och tror att jag behöll min placering hyfsat. Det gick ordentligt fort första kilometrarna som var platta men jag kunde hålla mig lugn. Gick in i första 200hm-backen med en bra känsla och kunde lätt gå med och även avancera några placeringar. La mig på hjul på en tysk (Wolfgang Krenn) samt samma Ornans-kille som i söndags, Remi Groslambert. Wolfgang fick en lucka utför medan jag och Remi höll ihop. Efter 12km passerade vi första langningen och jag tog vatten av Ebba för att kyla ned mig. Det var inte så varmt ute ännu då klockan bara var runt 08, men kärntemperaturen hade stigit upp mot 39.

I botten av nästa backe, 3,4km, 290hm kom vi ikapp en grupp som hade kört fortare initialt. Passerade b.la. Cykelvasa-trean Martin Röste Omdahl som körde Roc Trophy och vann det etapploppet totalt. Grattis Martin! Tog en gel och lade mig tillrätta på tröskeln. Visade sig vara lagom fart för att köra jämt med Wolfgang och Remi b.la. Uppe på toppen efter 18 minuter och körde en fin stig utför i några minuter.

I botten väntade en slänt upp till en grusväg som tvingade oss av cykeln och springa upp.

Gruppen samarbetade bra på de lättåkta partierna. Passerade en hage med åsnor, vilket var samma ställe där jag hoppade på banan igår, så här visste jag vad som skulle komma. Innan vi vek av på stigar igen tog jag kommandot, för att kunna köra min fart och mina linjer uppför utan större stress. Blev passerad efter ett par minuter dock och fick rätta in mig i ledet. Fick bita i ordentligt för att orka gå med men väl uppe dinglade jag några sekunder bakom, men kunde återansluta utför. Vid nästa tillfälle gick jag åter upp i tät för att kunna köra mina linjer på stigen uppför. Denna var mer kritisk då den var mycket mer teknisk. Kom ikapp en kille som tvingades av cykeln, men jag krånglade mig förbi honom.

Nu kom vi till byn Roquebrune-sur-Argens där mamma och Ebba väntade med langning efter 30km och 1:30h. Mamma ropade "43:e plats!". Denna bana var såpass otillgänglig med bil så det blev endast 2 "riktiga" langningar och 1 bonuslangning efter 12km. Jag körde därför med två flaskor sportdryck på cykeln. Dessa två var uppdruckna perfekt till denna langning. Fick två flaskor langade av mamma, satte på dem på cykeln sedan tog ytterligare en flaska vatten av Ebba och hällde över mig. Uppför nästa lite lägre topp hade ett par cyklister droppat av. Själv hade jag sällskap med Wolfgang, Remi, en till tysk Jakob Hartmann och fler.

Langningsplatserna enligt höjdkurvan

Mot den fjärde långa stigningen, 250hm och drygt 18 minuter. Initialt var backen grusväg och lättåkt, men blev senare stig och senare knappt ens det. I och med att jag hade rekat dagen innan visste jag att sista 5-6 minuterna av backen var kritiska, och jag lade mig först för att kunna köra de linjer jag ville. Tog mig med nöd och näppe upp utan att tvingas av cykeln. Vi kom ifatt ytterligare en cyklist utför. Denna del hade jag inte rekat då det var strikt förbjudet igår när det var en specialsträcka för Roc Enduro. Kom efter några minuter ner i en dalgång där banans längsta backe skulle börja. Backen var strax över 13km men relativt flack, endast 350hm.

Gruppen hade splittrats utför och vi var 5 stycken i första klungan och 2-3 stycken ett 20-tal sekunder bakom. Mina medcyklister satte genast upp en hög fart, b.la. Remi. Jag vågade inte riktigt gå med i tempot, backen var lång och det var långt kvar. Körde mitt tempo på dryga 350w. Blev ikappkörd av Wolfgang och en till som tappat utför. Var i valet och kvalet om jag skulle gå med, men jag gjorde det. Det var lättåkt och gick relativt fort, så att ligga bakom skulle hjälpa, både aerodynamiskt och psykologiskt. Kände mig bra ändå och vi tog oss ikapp två som släpade lite från de starkaste. Passerade dem och kom sedan ikapp de första igen. Stärkt av min initiala taktik att köra mitt tempo i början av backen, samtidigt som t.ex. Remi inte orkade gå med längre och släppte vår grupp. Efter 2/3 av backen bar det utför på stig i någon minut. Skönt att återhämta sig en aning. Låg i svansen av vår 5-personers grupp bakom Wolfgang. Han tappade trion framför ungefär 10 sekunder vilket var en aning frustrerande. Tvingades ta den luckan men tempot kändes kontrollerat. Sista tredjedelen av backen var lättåkt på grusväg. Vi kom ifatt två glada killar som började snacka tyska.

Väl på toppen efter 38 minuters klättrande bar det utför någon kilometer på asfalt. Drack, tog gel och återhämtade mig. Utför var de två killarna vi kommit ifatt otroligt snabba och de drog iväg igen och spräckte gruppen. Men snart bar det uppför igen och jag kunde komma ikapp och passera några. Gruppen splittrades nu på ett annat sätt med mig som släpat utför istället drog, och de starka utför släppte. Inklusive Wolfgang. Utför nästa stig var jag först, gjorde ett misstag och var påväg att krascha men tog emot mig i en buske. Fick stopp på cykeln men var tvungen att vänta ut att alla passerat. Tog ett tag att komma in i flowet igen och jag hade svårt att ansluta. De var ett 20-tal sekunder framför men jag började känna mig trött.

Jag såg framför mig att Wolfgang och en av killarna som var snabba utför gåt ikapp 3-4 killar till, samtidigt som jag tappade sekund för sekund. Nu var jag i ett dåligt skick och började ge upp mentalt. Tänkte att jag inte skulle komma ikapp så det var lika bra att inte försöka. Så jag försökte inte. Efter någon kilometer passerade vi en teknisk zon och jag såg dem inte ens längre framför mig. Men jag såg inte heller någon bakom. Efter någon minut såg jag plötsligt gruppen framför igen. Började öka trycket på pedalerna och närmade mig sakta men säkert. Väl ikapp släppte den snabba utförskillen om mig direkt och släppte gruppen, det hade börjat gå uppför igen. Nu låg jag direkt på Wolfgangs hjul, och hade tre till framför mig. När Wolfgang märkte att jag hade anslutit igen attackerade han om övriga direkt. Jag följde med, med lätthet. Jag hade återhämtat mig igen.

Stärkt av mig själv satt jag med på hjul, på stigarna bort mot den ökända backen Col du Bougnon. Det är en riktigt brant brandgata som är en dryg minut lång på 20%. Det var otroligt mycket folk som hejade vilket var kul! På toppen stod mamma och Ebba igen och langade för sista gången. Nu ropade de att jag låg 32:a. Hade släppt Wolfgang några sekunder nu för jag kände mig bekväm med att jag skulle komma ikapp igen. Nu hade vi kört i 3:30h och runt 68 kilometer. Enligt officiella mellantidstagningen låg jag 13 sekunder efter Wolfgang på toppen. Jag kom snabbt ikapp igen. Efter en skarp högersväng vände det uppåt och jag gick åt sidan och förbi, stod upp och tryckte på och märkte att han släppte. Jag fortsatte köra på och fick en större och större lucka. Nu fick det bära eller brista, och härifrån gasade jag allt jag hade resten av vägen sista 18 kilometerna.

Wolfgang bet ifrån bra och jag fick ingen märkvärdig lucka första kilometerna. Tillslut gick repet av och luckan växte. Inspirerad av detta körde jag på utför på stigarna och fick syn på en kille framför. Tänkte att om jag skulle komma ikapp och om skulle jag vara topp 30! Det fick bli mitt mål. Dock kom vi snart ner i ett bostadsområde och där väntade banans brantaste uppförsbacke. Den maxade ut på över 35 % och tog ett par minuter att ta sig uppför. Nu fick jag syn på vem det var jag hade framför mig, det var Thomas Griot, en etablerad världscupåkare i Canyon CLLCTV. Segade mig ikapp honom och låg bakom ett tag, men var rädd att folk skulle ansluta. Gick om vid tillfälle och fick snabbt en lucka.

Jag närmade mig även Jakob Hartmann med 7 kilometer kvar. Jag kom ikapp vid ett parti vi skulle under en bilväg, hoppa av cykeln och springa med den, ut på flytande tunnor över ett vattendrag, sedan uppför en midjehög kant över en smal gångbro. Förvirrande, jag vet. Såhär såg det ut:

Väl på Jakobs hjul frågade han om vi skulle samarbeta. Jag svarade ja, och vi samarbetade bra en kilometer bort när det fortfarande var asfalt/grus. Sen körde vi genom Fréjus camping, ner på stranden, upp över en terass på en strandbar/restaurang, springa uppför en trappa och in genom villaområdet igen. Jag tog över taktpinnen från Jakob och hade riktigt tur att jag gjorde det. Nu väntade det krångligaste partiet på hela banan, och detta hade jag inte rekat. Det var typ en promenadgång längs en mur längs vattnet, så på vänster sida skrapade styret i muren, och på höger sida skrapade styret i ett räcke gående brukar hålla sig i. Plötsligt kom det kanter och trappsteg som tvingade oss av cykeln. Jag hanterade dock detta parti betydligt bättre än Jakob och såg att han släppte mer och mer. Jag fortsatte köra mitt race och kom äntligen ut på stranden igen där vi körde precis i vattenkanten. Sedan skulle vi över vattendraget och ut på en lång cykelbana tillbaka mot centrala Fréjus.

Jag körde på så hårt jag kunde och Jakob närmade sig inte. Sista 2 kilometerna körde jag faktiskt riktigt fort. Med en kilometer kvar körde vi över en flytbrygga igen. Såg en kille framför, tog tid vid ett landmärke och att plocka 15 sekunder på 1 kilometer kändes omöjligt. Sista 600 meterna körde vi på gräsfältet igen och jag märkte att jag hade betydligt bättre fart än han framför. Tog i allt jag kunde och kom ikapp och svepte om in i näst sista svängen med 200 meter kvar!

Kom i mål som 28:a, runt 20 minuter efter Hugo Drechou som vann. Det är jag otroligt nöjd med! Ytterligare 50 UCI-poäng in i kassan och klättrade upp till en 144:e plats på världsrankingen. Klättrade 377 platsen på dessa två tävlingar vilket var mer än jag vågat hoppats på!

Nu är det vila!

Resultat: HÄR

Bilder: