Erik Åkesson - Cyklist & Coach: Långloppscupen deltävling 2

Halloj!

Nu är deltävling två av årets upplaga av Nissan X-trail Långloppscupen genomförd, klassiska Lida Loop i Lida friluftsområde strax söder om Stockholm. Här har jag tävlat många gånger ända sedan ungdomsåren så jag är väl inkörd på terräng, höjdprofil och bana.

Bansträckningen mäter ca 65 kilometer och är fördelad på tre olika loopar. Första loopen är drygt 24 kilometer lång, andra loopen och tredje loopen är runt 20 kilometer vardera.

Vi styrde ned teambussen från Falun till Stockholm lördag morgon och ankom till Lida runt lunch. Vi cyklade igenom loop 3 först, sedan loop 1 för att ha koll men det var ingen skillnad från tidigare år. Kroppen kändes bra och jag såg fram emot morgondagen och en revansch från förra årets upplaga, då jag tvingades släppa tätgruppen ut på tredje och sista loopen.

Nu var jag fylld med självförtroende efter en bra inledning på säsongen och en bra känsla trots en liten sjukdomsperiod efter världscupen i Nove Mesto som gjorde att jag fick avstå SWE-CUP i Huskvarna och Göteborg helgen innan.

Tävlingsdagen:

Vi startade inte förrän kl 11:00 men trots det blev det en tidig uppgång hos kusinerna utanför Södertälje för att åka in mot Lida. Kom dit, chillade lite, hämtade nummerlappar och så småningom värmde jag upp tillsammans med Hugo Eliasson och Casper Johansson från Varberg MTB Team. Känslan var avslappnad och vi ställde oss längst fram med ca 10 minuter kvar till start.

Foto: Cykelkanalen.se

Starten gick traditionsenligt uppför Lidas lilla slalombacke, från startskottet och kommande ca 30 sekunder är det en maxinsats i dryga 30 sekunder innan man är uppe. För er intresserade var det för egen del exakt 30 sekunder på 855 watt för att vara bland de 10-15 främsta uppe på toppen. Det var hårt men kändes ändå kontrollerat. Avancerade framåt en aning i klungan när det satt sig och såg till att ligga nära David och runt femteplats för att inte drabbas av så mycket dragspelseffekt.
Inledningsvis gick det rätt lugnt, Eric Herlitz hade gått solo i backen och låg ca 10 sek framför oss övriga, och Adam Pettersen tog ansvar för Team Norra att hålla fart ett tag åt Axel och Edvin.

Eric hämtades in och farten började trissas upp lite mer och mer när de korta men intensiva backarna började bockas av. Tog mig fram mer och mer och började ta lite ansvar längst fram, men utan att köra onödigt hårt. I Harbrobacken, där det brukar kunna dras ut ordentligt och spricka av, höll jag farten högt men kontrollerat och hoppades att ingen skulle vilja/orka attackera. Ingenting skedde utan vi var en ganska stor grupp fortsättningsvis. På efterföljande stigar började Wengan trissa upp farten en aning, jag såg till att ligga på tredje hjul bakom honom och Axel och märkte att det gick fort men att jag kunde gå med.

Därefter var det lite avvaktande på lättåkta partier med motionsspår igen och Jesper Svensson kom upp och drog lite, Richard Larsén gjorde något ryck när det trasslat till sig lite i gruppen längre bak men ingenting hände där. Wengan satte åter upp tempot högt på stigarna vid Branten och jag låg åter på Axels hjul på tredje plats. Här blev det lite luckor bakåt igen, när vi åkte under tågpendelspåret vid Rikssten och ut mot det gamla flygfältet. Det blev återsamlat och lite avvaktande åkning sista biten, med motvind på grusvägen längs tågspåret tillbaka mot lida friluftsområde var farten ganska låg, men jag visste att det kunde komma att smälla till i sista backen innan vi går in på sista stigen på första loopen, där brukar det alltid gå stenhårt och det är väldigt lätt att det spricker av på den tekniska stigen där. Jag håller fart på elljusspåret en bra bit och väntar på att farten ska trissas upp. Med ett par hundra meter kvar till vi svänger vänster på stigen passerar Wengan till vänster och Axel till höger samtidigt och går upp och höjer farten, men jag lyckas behålla tredjeplatsen in på stigen med David bakom mig på hjul vilket var det bästa tänkbara scenario.

Bild från Jesper Svenssons YouTube-video där han filmade hela loppet. Situationen när Wengan och Axel passerar strax innan stigen.

Det gick fort på stigen men det var hanterbart. När vi kom ut igen var det dags för den lilla varvningsloopen på den breda, lösgrusfyllda skatebädden blev det åter avvaktande inledningsvis och tätklungan samlades ihop igen. Vid det här läget var det jag, David från Vostroblock Evolite, Edvin och Axel från Team Norra, Wengelin från Länna Sport, Isak Nordin, CK Uven, Johan Norén, Serneke Allebike, Anton Olars, Falu CK, Casper Johansson, Varberg MTB Team, Jesper Svensson, Träningskonsulten, Filip Mård, Motala AIF. Jag tror inte att det var någon mer.

Axel är den första att höja farten i backen upp mot toppen av startbacken igen, alla går med och därefter kontrar David och det blir väldigt slitsamt väldigt fort. Det spricker av bakåt och blir små luckor här och där. Det är nog vi fem främsta som håller ihop när vi kör nerför startbacken igen, men övriga ansluter igen ut på loop 2. Vi får exemplarisk langning av hela supportteamet och jag tar en ny flaska sportdryck av mamma, samt en flaska vatten av Michele och kyler ned mig.

Ser till att hålla mig långt fram om det skulle bli körning någonstans. Känner mig pigg i första backen på loop 2 och efterföljande stig på hygget. Har ett bra flow och även när det börjar gå stenhårt i en slakmota upp mot nästa, jobbiga backe har jag inga problem att gå med. I backen spricker det av och vi blir sju i täten där. Det är ett traktorspår och jag går ut och kör i högerspåret och kör upp jämsides med Edvin och vill försöka psyka lite genom att cykla och stirra åt vänster på honom resten av vägen upp. Vet inte om han märkte det där, men på toppen sa han att jag "fan inte skulle få Davids rulle".

Jag, David, Axel, Edvin, Wengan, Isak och Johan seglade ifrån övriga där. Axel gasade hårt på stigen vid Pålamalm. Wengan på Axels hjul sedan jag och David. Kände att jag hade bra flyt på stigen men gjorde ett misstag en gång och var tvungen att accelerera upp farten igen och täppa igen luckan på några meter som uppstått framför. Jag gjorde det och vi kom ut på en grusväg ner mot Lilla och Stora Skogssjöarna. I den korta, branta backen gjorde Edvin ett ordentligt ryck och jag var på hans hjul men fick ta i ordentligt. I efterhand såg jag att han körde stenhårt i 22 sekunder och jag hade 798w i snitt vilket är väldigt högt för mig på så korta intensiteter. Han slog dock av på farten på toppen och jag ville inte gå fram så det blev lite avvaktande igen på efterföljande grusvägar.

När vi kom ut på ett kort asfaltsparti vid Norrga satte Axel in en attack som ingen ville svara på. Han fick snabbt några sekunder. Edvin sa "han väggar nog snart ändå" och halvvägs upp i nästa backe körde han avvaktande och vi kom ikapp igen. Stigarna efter det där gillar jag skarpt och hade väldigt roligt.

Vi kom ut på sista grusvägen som tar oss tillbaka till Lida Friluftsområde och varvning ut på loop 3. Vi kör lugnt på grusvägen men håller koll bakåt. Ser en grupp en bit bort med 3-5 cyklister. När vi åker upp och kör en 180-graderssväng upp på den breda, lösa skatebädden igen möter vi dem och ser att det är Jesper, Mård, Casper och Anton. De kör riktigt starkt och är ca 30 sekunder bakom oss.

Denna gång sker inga attacker upp till toppen och vi får återigen en langning i världsklass. Dock sker något som aldrig annars sker, jag tar flaskan av mamma och när jag ska sätta ner den i flaskstället stöter jag i ramen istället och tappar flaskan. Helvete, ryter jag men som tur var stod Michele med en backup-flaska som jag tar och sätter i stället med större succé.

Ut på loop 3 visar sig Johan Norén och går upp och kör hårt för att vara först in på Diagonalen (den första stigen på loop 3 som bitvis är rätt teknisk). Farten är överkomlig och Wengan, Axel, Edvin och David lyckas passera Johan på stigen medan jag och Isak fortsatt är bakom. Det var dock ingen fara utan vi höll ihop allihop. Tillbaka på elljusspåren från loop 1, men vi vek istället av vänster efter ett par kilometer för att ta oss ann mer stigar. Jag kände mig fortfarande riktigt stark. Jag låg först på en stig och höll hög fart, dock inte tillräckligt högt i Wengelins smak så han passerade mig på ett fint sätt när stigen var tillräckligt bred för oss båda, och tryckte gasen i botten. Jag gick med och minns att jag tänkte att jag absolut inte får göra ett enda litet misstag, då skulle det bli väldigt svårt att täppa igen. Men jag kör bra, sneglar bakåt och ser att det är en liten lucka bakom mig. Där inser jag att det förmodligen är jag och Wengan som är de starkare just nu och moralen höjs.

Jag hör att något händer bakom oss men uppfattar inte vad. Kikar bakåt när tillfälle ges och ser endast David och Edvin. Ingen Axel, Johan eller Isak. Det visar sig att Axel har punkat, och Norén kraschade och Isak fastnade lite bakom och jagade själv ett tiotal sekunder bakom. Wengan ångar på och ut på ett motionsspår med exakt 10 kilometer kvar frågar han om vi är av med övriga. Det är vi, men Isak är inte mer ä 10 sekunder bakom.

Jag och David har ett numerärt överläge över Edvin som nu är ensam, och Wengan som alltid är ensam. Jag tar mitt ansvar, mycket för att jag inte vill ha upp Isak igen också. Kör ett hårt tempo på stigarna och hoppas att jag grillar ben bakom mig. Har ett ordentligt bra flyt tycker jag. En otrolig cykel som hanterar terrängen hur bra som helst. Min uppfattning var fortsatt att David tyvärr hade det slitsamt. När vi kom till "pumptracken" vid Vårstagropen hade vi lite kontakt. Återhämtade oss utför genom pumptracken. Visste att det skulle bli åka av i följande asfaltsbacke, och det blev det. Wengelin satte upp en hög fart. Edvin var på hans hjul och gick med, även jag. David slet och släppte tyvärr där och då trodde jag att det var kört för honom. Dock tror jag att Wengan var lite trött på toppen, och Edvin orkade inte kontra och jag ville inte köra hårt då jag ville ha David med mig. Han kom tillbaka igen vilket var bra.

När han frågade hur långt det var kvar svarade jag 3-4 kilometer ungefär. Jag såg hur moralen höjdes hos honom och han gjorde ett riktigt lyft därifrån. David satte in ett par ordentliga attacker när vi körde längs Botkyrka GK vilket jag hoppas brände i benen på Wengan och Edvin, och att de gjorde av med lite krut. Jag kontrade i slutet av grusvägen och satte in en attack. Dels för att vara först in på stigen, dels för att hoppas att det gjorde ont i deras ben. När jag såg att Wengan och Edvin var på hjul, och David åter hade det tufft lugnade jag mig men då kontrade Wengelin på stigen. Jag gick med och övriga likaså. Han försökte igen ut ur en skarp, lös högersväng men det var jag beredd på. Ställde in mig på en spurt.

Om jag får peka ut tre MTB-cyklister i Sverige jag absolut inte vill ha med mig in i en spurt så är det:

1: Edvin Lindh

2: David Risberg

3: Matthias Wengelin

Vilka hade jag runt mig? Dessa tre herrar. Dock hade jag högt självförtroende och jag såg mig inte som helst chanslös. Jag hade med relativ enkelhet kunnat följa attackerna och jag kände att jag hade bra med pulver kvar i benen. När alla är fräscha har jag noll (0) % chans mot dessa killar... Nu kände jag att den var högre. Med 6-700 meter kvar attackerade David igen och fick med sig övriga. Jag var på fjärde rulle bakom Edvin när vi svängde av ner mot sjön. Jag kände på mig att något kunde hända i den feldoserade vänstersvängen på gräs när vi kommer ner i 40+ km/h. Jag vet att jag kan hålla en bra linje. Släppte någon meter ner på övriga för säkerhetsskull och jag tror inte att Edvin var beredd på att David och Wengan skulle svänga så skarpt. Det står nämligen en rätt stor björk i utgången av svängen man gärna vill köra till vänster om för att behålla så mycket fart som möjligt. David och Wengan svängde tight, Edvin lite lika, låste bakhjulet och sladdade omkull och gled långt utåt höger på gräset. Han glider långt, jag får bromsa in lite, veja åt höger och köra höger om björken och tappar all fart. Accerelerar upp igen men det är omöjligt att hinna tillbaka till de två framför med endast 300 meter kvar. Tar i och försöker närma mig, men det är omöjligt. Wengan spurtar ifrån David och jag går imål som 3:a, endast 10 sekunder bakom.

Väldigt nöjd, men lite vemodigt när det var så nära...

Otroligt roligt att vi i teamet återigen tar andra- och tredjeplatsen i en deltävling av Långloppscupen! Efter Jakob och jag på Billingeracet är det David och jag nu. Avancerar upp till andraplats i totalen och David trea bakom Wengelin.