Blogga dagligen? + Bilder från Helgmys

Hejsan.

Som rubriken lyder ska jag numera försöka blogga dagligen. Jag märker själv hur mycket roligare det är när jag ser att bloggstatistiken ökar hur mycket som helst de dagar jag publicerar racerapporter eller andra inlägg. Så numera kan ni göra det en vana att kolla in här varje dag ;)

Dagen då. På träningsschemat står det 2h med naturliga intervaller, och det blir på klubbträningen och förhoppningsvis cyklar jag hem. Igår hade jag egentligen 2h lugnt rull, men i och med att jag körde träningstävling istället + cyklade hem blev det 2h med mycket intensivt. Så jag känner mig lite sliten idag, och jag är osäker på om jag kommer cykla hem. Regnar det inte cyklar jag, annars inte.

En annan sak planerad idag är mitt teoriprov till körkortet. Ska skriva prov kl 15 i Västerås, och jag känner mig redo för det.

Annars var det väl inte så mycket mer, så vi hörs imorgon!

Jo, juste. Fick lite bilder från gårdagens TT i Hökåsen av Johan Lindkvist, tagna av Jonas Wiking. Riktigt fina bilder, och ni kan hitta hans instagram här.

Pallplats på Huskvarna Mountain!

Hallå!

Som rubriken lyder var gårdagen, som spenderades till stora delar i bilen på väg till och från Huskvarna/Jönköping, väldigt bra. Vi startade inte förrän 14:45 så det behövde inte bli en alltför tidig morgon. Vi åkte ändå iväg runt 7:30 för att få god tid på oss att äta, hämta nummerlappar mm, innan jag fick testa banan kl 12:30.

Mötte upp gänget från Hagströmska + Martin för att köra ett träningsvarv. Banan var väldigt fin, torr och dammig, precis som när EM arrangerades här för lite mer än tre månader sedan. En bana med tre tuffa klättringar per varv och tekniska inslag. Jag personligen har inte tyckt banan passat mig tidigare gånger jag kört här med så mycket stigningar, men nu var banan lite annorlunda, gick ganska mycket på EM-banorna och jag har utvecklats sjukt mycket i uppförsbackar, så redan på träningsvarven kändes benen kanon och jag hade inga problem med backarna.

Uppvärmningen var inte optimal, körde fram och tillbaka på asfaltsvägen ett bra tag innan start, och tänkte med 20 minuter kvar till start dra iväg en liten spurt för att få igång benen extra. Pang sa det och kedjan gick av. Som tur var hann jag och pappa till tekniska zonen för att sätta på ett nytt kedjelås, för som tur var var det kedjelåset som pajat. Förmodligen p.ga att vi återanvänt det för mycket. Men det var riktigt tur att det hände då och inte i starten...

Starten då. Vi startade tillsammans med Elitkillarna i en så kallad MAXI-klass och jag förstod inte riktigt hur startordningen fungerade. Vi blandades ihop mycket då vissa stod längst fram, andra raden o så jag, Axel Lindh, Adam Gustafsson b.la i tredje och sista raden. Starten gick och som startplaceringen skvallrade om kom jag inte iväg alls i starten utan fastnade bakom många elitåkare, och var toksist i juniorklassen. Därför blev det extra mycket hets första halva varvet då jag inte ens såg någon junior framför mig efter startloopen. Fastnade bakom en till elitåkare som gjorde allt för att jag inte skulle få köra om, men i första backen kunde jag gå ut i lösgruset och köra om 5-6 stycken. Nu var det endast ett par eliter mellan mig och några andra juniorer så jag kände mig lite lugnare, men visste ju att kampen om vinsten var borta redan. Ut i Huskvarnas egna slalombacke, Strutsabacken och jag kunde komma om tre juniorer och 4-5 elitåkare. Låg nu fyra bakom Carl Jarnhagen, Linus Persson och Axel Höglund. Axel hade jag bara ett par placeringar framför mig så jag la mig bakom han och en till ett tag på första varvet för att återhämta mig lite. Gick sedan upp och om och drog ifrån Axel direkt men fick med mig elitåkarn. Vi hjälptes åt ett tag ut på andra varvet, och där stod pappa och skrek att jag hade 40 sekunder upp till Linus och Carl. Jag jagade vidare och kände mig fortsatt stark och lyckades skaka av mig elitåkarn samtidigt som jag tog in på en ny. Kom ifatt och gick om direkt och han hängde på ett tag ut på tredje varvet där pappa sa att jag tog in på Carl och Linus o var 33 sek efter nu.

När jag kommit uppför Strutsabacken en tredje gång såg jag att Carl hade ryckt från Linus lite, och hade ett par sekunder. Det motiverade mig lite att försöka gå ikapp Linus. Blev även ikappkörd av Henke som kraschat på första varvet. Släppte förbi honom och hängde på ett tag, men insåg snabbt att det gick lite för fort.
Ut på fjärde varvet och pappa sa att jag var 15 sekunder efter Linus. Jag hörde dock "50 sek till Linus", och tänkte alla möjliga svordomar eftersom att jag körde så hårt jag kunde och inte kunde tappa så mycket på ett varv. Insåg dock i första stigningen att det inte alls var 50, utan närmare 15. Pustade ut lite och körde på uppför serpentinerna. Där uppe var jag bara 7 sekunder efter och hade Linus i sikte och jag visste att jag skulle gå ikapp.

Kom ikapp Linus i Strutsabacken och märkte att han såg riktigt sliten och trött ut, och jag kände att jag hade en chans att ta hem andraplatsen. O det var så galet varmt där i slalombacken, där det var vindstilla och solen stekte på. Låg bakom Linus ett tag innan han ville att jag skulle gå upp. Gick upp och märkte att han tappade meter för meter. Ökade lite mer för att försäkra mig om att han inte skulle gå med. Ut på sista varvet och jag skulle bara behöva attackera de tre grymma klättringarna en gång till. Bara det var motiverande i sig. Körde på som tidigare och kunde utöka luckan bak till Linus.

Gick i mål som 2:a i junior, 1:54min efter Carl som körde riktigt starkt och 1:13min före Linus. Kul att ha en sån bra känsla och prestera så bra på en bana som aldrig tidigare passat mig, och det var väldigt kul att känna att jag var stark och kunde skaka av mig både elit och juniorer uppför. Hard work pays off.

Körde även lite tävling idag, i Västerås. Eftersom att crossäsongen närmar sig för de cross-cyklade cyklisterna i Västerås anordnar de träningstävlingsserien Helgmys som startade idag. Jag åkte dig för tränings skull och körde på min MTB. Var rätt seg i benen på rakorna och jag hade inte så bra pang uppför som igår. Så jag skulle ta det som träning. Planen var att ligga på nåns rulle första varvet så jag skulle hitta banan ordentligt, men jag tog starten och fick med mig en till. Han gick upp och drog ett tag när jag inte riktigt visste vart vi skulle, men vi fick snart en lucka till de andra. När vi kom fram till banans längsta backe och springbacke med massa sand fick jag en liten lucka då jag kunde cykla uppför. Luckan höll i sig och jag utökade väl ledningen varv för varv och kom imål som 1:a lite mer än 1 minut före tvåan. Riktigt kul arrangemang och kul att köra mot såna man inte vet så mycket om hur bra de är. Kan erkänna att det kanske var lite hjälp med MTB på denna bana som i princip är full av sand överrallt, men men. Kul var det och trött blev jag. Hade galet jämna varvtider också, med 7:32min
7:31min
7:40min
7:37min
7:42min.

Det var en fotograf på plats också så hoppas hitta några snygga bilder att publicera inom kort :)

Test av Marathon-SM banan + OS-Guld i MTB till Sverige!

Hallå där!

Denna helg är den enda helgen mellan den 10 juli och 2 oktober som det inte är någon tävling på, så jag och pappa tog ändå en roadtrip över dagen till Ånnaboda, för att få ett hum om hur Långlopps SM banan kommer se ut om tre veckor.

Vi anlände till Ånnaboda strax efter 9 och pappa konstaterade snabbt att han glömt cykelbyxor, så han fick ta en extrasväng till XXL på Marieberg i Örebro och köpa ett par. Under den knappa timmen han var borta passade jag på att åka ner och prova startbacken samt startloopen. Starten går uppför från meter 1 till meter 2100, alltså 2,1 kilometer lång med knappt 100 höjdmeter. Men de 50 första höjdmeterna sker inom de första 400 meterna, så det är ruggigt brant innan det planar ut och mest bara blir en jobbig mjölksyrafylld backe där man lätt kan köra sig stum (provade idag).

Väl uppe så är det en startloop som inte var med förra året, så jag försökte hitta runt den med hjälp av en papperskarta (vem använder ens en sån år 2016!?) samt Matthias Wengelins Strava-aktivitet från när han körde igenom banan för ett par veckor sedan.

Första halvan av startloopen är samma sträckning som första delen av andra loopen, innan startloopen viker av på ett ställe. Som tur var missade jag det och fortsatte på andraloopen några hundra meter men stannade och såg att det var ett militärområde med pågående militärövningar där andraloopen gick. Jag upptäckte då också att jag kört för långt på startloopen och vände tillbaka. Andra delen av startloopen går på samma sträcka som slutet på andraloopen, så jag fick iallafall se startloopen samt lite av andraloopen.

Startloopen hade vackra vyer!

Kom tillbaka till Ånnaboda efter lite fler felkörningar och många stopp för att kolla karta, och bestämde mig för att köra startbacken igen. När man väl är någonstans där backar existerar är det väl dumt att inte utnyttja det?

Pappa kom tillbaka och vi stack ut på första loopen. Körde fel nästan direkt, men hittade tillbaka till det riktiga spåret. Det var väldigt lite backar i början på första loopen, iallafall uppförsbackar. Nerför fanns det gott om. Det var i princip inte alls mycket uppför till man kommer till Klockhammar för första gången, där det kommer vara en vätskedepå. Från Klockhammar gick det en loop för att sedan komma tillbaka till Klockhammar och ta sig ann en av banans längsta och jobbigaste stigningar på ca 180 höjdmeter på ca 4,5 kilometer. Därifrån var det mycket grusväg och en del skidspår och en till av banans brantaste och jobbigaste stigningar, som jag vet att pappa instämmer på ;).

Därifrån och tillbaka till Ånnaboda gick det i princip endast på skidspår lite upp och ner, men inga farligt jobbiga stigningar.

Hoppas de hinner ta bort denna till 10 september!

Då vi sket i andraloopen pga. militärövningar körde vi ur det sista ur kropparna genom att maxa uppför startbacken. Eller, jag maxade iallafall, pappa körde så hårt han kunde. Gick ut stenhårt i första branten och enligt garmin låg jag ca 3-4 sekunder efter KOM:et efter första 400 meterna, och jag vred ur trasan ordentligt för att försöka köra in det på de plattare partierna och låg ett tag på +1 sekunder före KOM:et, men tröttnade framåt slutet och var 9 sekunder efter KOM:et upp... Men vad jag kunde konstatera efteråt efter lite research var allas tider som låg före mig från SM:et förra hösten, alltså en stor klunga upp + pigga ben. Jag var ensam och provade efter 70 km och 1000 höjdmeter i benen... Men jag är inte bitter!


Efter körningen duschade åt vi lunchbuffé på restaurangen där uppe, riktigt fint och gott. Sedan körde vi in till Örebro för att jag skulle träna lite stadskörning innan vi rattade hemåt. Åkte direkt till Ekströms för att kolla damernas Triathlon och Mountainbike OS. Lisa Nordén kunde inte riktigt följa upp sin silvermedalj från London men gjorde en bra insats och slutade 16:e.

I mountainbike var det bara Jenny som ställde upp från Sverige, och gjorde det med stil! Var länge i en ledartrio men efter 4 varv tappade Jolanda och på sista varvet ryckte Jenny och fick en lucka som höll in i mål! OS GULD TILL SVERIGE!!! Jenny som skulle vara där för att se och lära då det var hennes första OS som 22-åring men det var alla andra som fick se och lära av Jenny!!

Stort Grattis Jenny!

Cykelvasan 2016!

Hallå!

Idag var det dags för årets kanske mäktigaste och största cykelfest i form av Cykelvasan. Självklart körde jag de 94,8 kilometerna mellan Sälen (Berga By) och Mora. Ankom till startområdet strax efter 7 på morgonen, och det var redan fyllt med cyklar och folk i fållorna. La in min cykel i fålla 2, väldigt långt bak då många redan lagt in hojen. Lite tråkigt för min skull att jag och Ludvig i princip var de enda juniorerna som inte fick starta i första startled, varför vet jag inte... Men jag hade säkert ett hundratal cyklister mellan mig och alla andra juniorer som stod i första startledet.

Starten gick uppför backen ut ur Berga By, och som tur för mig var det masterstart uppför backen, så täten fick inte köra hur fort som helst. Jag köttade på allt jag hade uppför backen för att komma om så många som möjligt och förhoppningsvis även närma mig några junoirer. Tog rygg på David Eriksson som också stod i andra startled, och vi gick på max upp.

När asfalten övergick till grus var vi i tätklungan, långt bak, men vi var med. Klungan bestod nog fortfarande av runt 100 personer, men nu gick det fortare. Försökte fortsätta avancera framåt i klungan så gott det gick, men bara efter någon kilometer till skedde en stor krasch framme i täten, där det var många inblandade och alla var tvungna att tvärnita. Många, inklusive jag, drog sig ner i diket för att undvika att köra på folk. Kom rätt snabbt därifrån iallafall, och vad jag har sett och hört var det ingen som skadades allvarligt, skönt det!

Kilometerna fram till Smågan gick allt annat än långsamt då vi vid många tillfällen var uppe i över 50km/h. Skönt med 38" drevet alltså... Kände mig fortsatt stark men hade slösat grymt mycket energi i första backen. Vägen bort till Mångsbodarna gick också fint utan större incidenter, men tempot var galet högt. Hade inte hunnit äta något och endast tagit ett par klunkar sportdryck där tempot var relativt lågt och det inte var så tätt mellan cyklisterna.

Efter Mångsbodarna fick jag en liten svacka, på samma ställe som förra året. Orkade inte gå med när b.la. Jack Kok och Erik Bergström Frisk ökade och det kändes som om det var riktigt tungcyklat.(vilket det var, men det kändes ännu tyngre). Innan Risberg stod pappa och langade en flaska sportdryck till mig. Strax därefter tog jag dagens första gel också och hoppades på att svackan skulle släppa snart. Var ca 1:30 min efter täten där pappa stod och det kände jag mig nöjd med. Gelen började verka och svackan försvann strax efter kontrollen vid Risberg. Började dricka mer och mer för att få i mig vätska och salter och försöka undvika kramp denna gång. Med 50 kilometer kvar kom en lång utförsbacke på asfalt där jag klämde i mig ungefär halva flaskan. Kanske inte riktigt var det smartaste jag kunde göra, men jag tog vara på situationen.

När vi kom fram till Evertsberg och i princip halva loppet gått kände jag mig stark och låg med bra. Dock började den där halva flaskan sportdryck klämma på blåsan och jag blev kissnödig för första gången nånsin på ett lopp. Men det var ju bara 45 kilometer kvar så jag fick stå ut.
Låg i en ganska stor klunga med b.la. Andreas Ringvall som lång framme och drev upp farten ordentligt, han gjorde ett hästjobb där framme i några mil. Även Linus Persson låg med i samma klunga o jag låg och hade koll på honom hela tiden.

Efter man kört under asfaltsvägen mellan Evertsberg och Oxberg stod pappa igen och langade en flaska sportdryck. Jag, som var jättekissnödig, tog emot den och tog några klunkar och även en gel till för att hålla energin uppe, och när Lundbergsbackarna samt Hökbergsbacken närmade sig. I första delen av Lundbergsbackarna låg jag lite för långt bak, så jag fick jaga och täppa till en lucka som uppstått. Detta resulterade då i att jg var jättetrött andra delen av backen, men jag hängde mig kvar som siste man. De bakom kom dock ifatt ganska snart. Hann vila upp mig lite innan Hökbergsbacken kom och uppför den hade jag bra känsla och tog många placeringar i klungan så jag la mig i rygg på Linus. Andreas låg fortfarande där framme och drog som ett lok.

Innan Hökberg låg jag kanske på 8-9 rullen i klungan och såg att Andreas hade det kämpigt där framme och han som låg tvåa vägrade gå upp och dra. (Hör och häpna när jag såg att det var samma kille från IKHP som gjort samma sak med mig på Engelbrektsturen). Blev förstås lack på honom igen inombords när jag gick ut från min rulle på 8-9  plats och gick upp förbi Andreas som sa att inte en jävel vill göra jobbet. Hatar såna som på långlopp bara glider med i princip hela loppet och ligger långt framme men på något sett aldrig gör något grovjobb förrän sista milen då de får en jävla fart på benen.

Fick med mig Linus på hjul när jag gick upp och jag drog några hundra meter sen gick åt sidan så Linus kunde dra lite, som han mer än gärna gjorde. Därefter var vi nog 5-6 stycken som turades om att dra och farten hölls uppe. Vid kontrollen vid Hökberg bestämde jag mig för att ta en flaska att hälla på benen för att kyla ner dem, så jag tog inte nån flaska som hade gulaktigt innehåll (sportdryck) utan jag tog en med genomskinligt innehåll och hällde på en del. Märkte dock att det inte kylde ner något då det var värmt av solen, så jag tog ett par klunkar av det. Visade sig att det inte var vatten utan också sportdryck... Kladdiga ben, cykelbyxor och händer, najs...

Någonstans mellan Hökberg och Eldris kom vi även ifatt Ted som såg lite trött ut, samt Jeppman som gärna ville visa att han hade krafter kvar och var dragvillig. Vi som turades om att dra märkte att det var fler och fler som smög sig fram i klungan ju närmare Eldris och mål vi kom... Återigen såna som bara glider med på en räkmacka för att sedan spurta till sig en bra placering. För att försöka undvika något sådant ökade jag farten med 6 kilometer kvar, och fick en lucka. Blev dock inhämtad ganska snart, men det hade splittrat klungan lite iallafall.

In på campingen och sista två kilometerna försökte jag ligga i tät hela tiden för att ha koll på vilka som låg bakom och vilka som skulle försöka spurta. Strax innan sista "knölen" och broarna över vattnet innan spurten gick Linus om med Jeppman och en till på hjul. De fick en liten lucka inpå upploppet som jag inte orkade spurta ifatt och blev omspurtade av en stark kille från Norbergs CK, annars hade jag resten av klungan bakom mig.

Kom imål på tiden 2:51:24 på en 73 placering i herrklassen, vilket jag är nöjd med! Enligt mellantiderna från Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg och Hökberg tog jag placeringar hela tiden!

HÄR hittar ni mina tider, mellantider, hastigheter mm på Vasaloppets hemsida.

Har inte hittat några bilder från dagen än, men bjuder på en bild på Henrik Öijer när han inte bara nöjer sig med att ta hem spurtpriset i Smågan samt en 40 plats, utan väljer att cykla hem från Mora till Falun efteråt! Mäktigt.

Dålig bild, jag vet, men min mobilkamera har sett sina bästa dagar...

Här är även dagens snabbaste tider (av de som laddat upp på strava) från de första 10 kilometerna: 

David och jag körde fort alltså, och det kändes...

Sedan kan ni även se min stravafil från loppet här: