Träningen flyter på!

Hallå där!

Träningen sedan sist har flutit på fint, med ett fåtal timmar på cykeln och några fler i löparskorna eller på gymmet. Riktigt skönt att slappna av från cykeln ett tag och träna det man känner för, om man känner för det. Därför har det blivit mycket löpning och mycket gym.

Förra fredagen tog jag en sväng på cykeln till Södertälje, i lagom fart och med ett stopp i Strängnäs för att köpa lite energi. Turen tog mig nästan fem timmar och jag skrapade ihop 130 kilometer. Det är såna pass som är bra för psyket då det man drar sig för att sticka ut så länge, men när man väl sitter i sadeln går tiden relativt fort, om man har en podcast eller spotify i lurarna. Eller en träningskamrat, om man är bortskämd nog att ha en sådan. Ända bort till Hjulstabron (ca 50km bort) kom jag på endast grusvägar, men efter det blev det att nöta asfalt. Fint höstväder och varma kläder gjorde turen behaglig.

Passet kan ni hitta HÄR.

Löpning har jag också hunnit med en del som sagt. Helst springer jag innan frukost i runt en timme, och då brukar det landa på mellan 10 och 12 kilometer. Har länge haft problem med håll mm när jag springer (får det fortfarande om jag springer intervaller eller maxar) men det har fungerat bra hittills i relativt hög kilometertid för att vara mig. Bland annat har jag förbättrat min tid på milen med över 3:50 min. Förra tiden var på 50min18sek. Numera är den 46min07sek. En grym förbättring från förra hösten. Dock var banan plattare nu, men det blåste mer nu, så det är nog ganska lika i slutändan.

HÄR ser ni kilometertider mm från milstestet.

På gymmet har jag mest fokuserat på bål/bröst och axlar, till stor del för att vila benen lite inför riktiga vinterträningen som jag planerat köra igång med nästa vecka. Då blir det lite intervaller på cykeln, men kommer även fortsätta springa och gymma ett par gånger i veckan. Har letat på en bra backe i sand där jag tänkt träna löpintervaller, men just nu pågår det älgjakt i området så drar igång med det om ett par veckor. Tråkigt att vi inte har någon slalombacke i närheten där man kan köra stavgångsintervaller, har någon hatkärlek till de intervallerna. Kan bli att jag åker in till Västerås och Vedbobacken för att köra det.

Nästa vecka kommer jag även släppa en GRYMT stor och rolig nyhet och förändring inför nästa säsong. Kan redan nu säga att jag inte längre kommer att tävla i Västerås-kläderna. Men som sagt, mer om det nästa vecka när allt är klart!

5 km löptest + Hagströmska CX Pokalen

Halloj.

Igår bestämde jag mig för att springa 5 kilometer på tid, vilket jag, som den oerfarna nybörjarlöparen jag är, bara gjort en gång tidigare, och det var under Blodomloppet i Borlänge i maj. Då hade jag inte sprungit någonting innan och hade som mål att komma under 25 minuter. Sprang in med bra känsla och bra fart på 22.49, högt över förväntan. Så målet igår var att slå 22:49. Det började bra och hade bra fart första två kilometerna. Dock hade det (för mig) höga tempot från start börjat betala för sig och jag kände att jag började få håll. Började andas djupare och sänkte farten betydligt tills det var över. Som tur var höll det bara i ett par minuter. Efter halva sträckan kom banans ända backe, en ganska lång och jobbig jävel. Märkte direkt i backen att jag inte hade de där krafterna jag skulle behövt, och tänkte direkt på att ett PB inte skulle gå. Men jag försökte minimera tidsförlusten någorlunda iallafall i en kilometer till, innan jag svängde ut från skogsvägen och ut på grusvägen i öppet landskap. De som befann sig i Västmanland igår märkte nog att det inte var helt vindstilla, och den vinden fick jag rakt i ansiktet på banans ända helt raka raksträcka. Kändes som om jag stod still och när jag äntligen var klar med den vägen hade jag endast knappa minuten kvar för att slå mitt rekord, och ytterligare 800 meter kvar till 5km. Omöjligt att klara alltså. Sprang på 24:03 och det jag skyller på är:
1. trötta ben från men 11km löpning från dagen innan.
2. Sprang ensam, på Blodomloppet hade jag folk runtomkring + draghjälp
3. Mer kuperat och en lång sträcka motvind.

Får försöka igen någon annan dag!

Sedan idag, då var det uppstigning tidigt för avfärd mot favoritstaden Falun och en dag full av cykelcross. Jag skulle dock inte köra utan följde endast med som support och för att andas lite frisk Falu-luft igen. En fint arrangerad tävling av Hagströmska och det verkade som om de flesta uppskattade banan.

Imorgon är det åter dags för cykelcross, men denna gång hemma i Västerås i Hökåsengropen. Ska bli kul att kolla imorgon också, men klär nog på mig lite mer kläder än idag då det var riktigt kallt.

Off season!

Halloj!

Västgötaloppet den 26 september var ju årets sista tävling och sedan dess har det inte spenderats alltför mycket tid på cykeln.

Off season är här och det innebär några lugnare veckor av cykeln och träningspass mest för att hålla igång kroppen lite. Jag började off season med en vilodag följt av två dagar med lättare löpning, cirkus 5 kilometer om dagen. Galet mycket träningsvärk bara av det, speciellt i vaderna och baksida lår.

Därefter, i torsdags för en vecka sedan, var det den sista klubbträningen där vi först körde lite på en rundbana och avslutade med en tre-lagsstafett där mitt lag gick vinnande ur striden!

Sista klubbträningen följdes sedan upp av det årliga avslutningslägret uppe i Säfsen som lockade nästan 100 stycken barn och ungdomar från klubben. På lördagen stack jag, Jacob, Henke och Kalle Morberg ut på ett lite längre och hårdare pass än de andra grupperna. Jag hade gjort en liten ruttplan fram till lunch, som vi följde hyfsat bra. det innebar en del höjdmeter och ca 38 kilometer. För att göra dagen lite jobbig och för att ta vara på de backar som finns där (är inte så bortskämda med höjdmeter här i Västmanland) så körde jag tröskelintervaller/KOM-jakt uppför backarna.

Vid lunch samlades alla grupper vid Lisjön för att grilla hamburgare och samla energi inför andra halvan av dagen. Efter lunch tog min lilla grupp sällskap av de näst snabbaste, eftersom vi skulle ha et "Inofficiellt KM" uppför Simonsberget/Mastbacken, som är lite mer än 200 höjdmeter och drygt 2,5km lång. Sista 100 höjdmeterna är lagda sista 800 meterna så det brantar på rejält på slutet. Väl uppe belönades vi med en grym utsikt som alltid, och 70,6km/h utför, så allt slit var värt det! Och vad gäller KM, så tog jag hem det före Kalle och sedan Jacob tror jag. Vid det här laget var nog de flesta rätt trötta så vi körde endast sista delen av Kyrkstigen sedan raka vägen tillbaka till stugbyn. Var tvungen att skarva i 20 minuter för att få ihop 4 timmar, och det blev strax över 1400 höjdmeter. perfekt!

På söndagen sedan fick vi även med oss Isak Morberg och Simon Magnusson, två lite yngre killar som ofta är med ute och tävlar som visar fina resultat på tävlingarna i deras klasser. Vi hittade en fin vandringsled som ingen av oss cyklat förut som var riktigt fin på vissa ställen och lite teknisk svår på andra. Vi kom iallafall ut på en stig vi mer än väl kände igen och fortsatte bort mot Råbergsbacken/mördarbacken. På toppen fick vi i oss lite energi innan vi fortsatte bort mot toppen av slalombackarna och med Vargspåret, en fin downhillled som tyvärr hade många bromsspår och vattenrännor i sig nu då säsongen är slut. Men kul var det. Väl nere kände sig Kalle, Isak och Simon nöjda och cyklade hemåt medan vi andra tre cyklade upp igen och tog en annan downhillbana ner, Solbergs-Greta. En riktigt rolig bana faktiskt, även med XC-hoj och sadeln i röven. Kom ner iallfall, och då var Henke nöjd medan jag och Jacob cyklade upp åter en gång. höjdmeter, höjdmeter. Körde ner samma Solbergs-Greta igen och lyckades faktiskt med at ta KOM! Galet haha. Därefter cyklade vi också tillbaka. Men pappa hade stuckit ut på en sväng till, upp till Österhöjden för att kolla på utsikten. Körde ikapp honom och Johanna som satt uppe vid utkiksplatsen. Sedan körde vi tillsammans nedför Säfsens roligaste stig och sedan tillbaka till stugbyn. Blev dryga 1100 höjdmeter under detta pass, så det var king.

I måndagskväll va jag med på ett cirkelpass med stretching uppe i gymnastiksalen, skönt det.

I tisdags fick jag lite feeling och stack ut och sprang. Kändes bra så jag lunkade på i hela 12 kilometer (1:07h) innan jag var hemma igen. Ingen big deal, men det längsta jag någonsin sprungit utan att stanna, som den cyklist jag är. Men som sagt, ingen biggie.

Igår hade jag stockar som ben efter löpningen, men ville ändå röra lite på mig så åkte in till Västerås och var med crossarna på deras 4x3varv intervaller på Kallecrossen. Stumma ben men lyckades ändå dra längsta strået varje intervall. Galet jobbigt var det iallafall.

Även i morse fick jag lite feeling att springa, så stack ut på en runda som även den blev över en mil. 11km dörr till dörr på tiden 58 minuter, och 52min/milen. Bra tempo på trötta ben och oerfaren löpare alltså.

Allt som allt en bra start på off season med lite mindre träning än vanligt och mer löpning på en vecka än jag sprungit hittills i år.

Hörs väl om ett tag.

Västgötaloppet och totalvinst i Långloppscupen!!

Hallå! 

Idag kördes Västgötaloppet i Ulricehamn. Nionde och sista deltävlingen i Långloppscupen för i år många var sugna på att ta hem poäng inför totalställningen. Detta var även min säsongs sista tävling och min sista tävling någonsin som junior. Det har varit två bra år i juniorklassen med mycket upp och ner.

Jag och mamma kom till målområdet runt 9, två timmar innan start. Verkligen en jättefin arena med många olika sportarenor och stort område för cykel och skidor. Allt såg nytt och fräscht ut, förmodligen inför vinterns världscup i skidor. Starten gick dock nere vid vattnet i stan, så efter ombyte, toabesök och nummerlappshämtning rullade jag ner mot starten. Hann med att se damernas start som gick 45 minuter innan vår, sedan rullade jag och Ludde runt och värmde upp. Träffade även på Anton Karlsson som hade hemmabana! Kul att snacka lite, var ett tag sedan vi sågs. 

La in cykeln i fålla 1 ungefär 10 minuter innan start och ställde mig bakom Axel Lindh och Thomas Engelsgjerd. Starten gick och det var masterstart upp en bit i startbacken. Visste att det gällde att ligga med bra i starten för startbacken var runt 150 höjdmeter. Märkte att farten var relativt hög, men inte så hög så jag skulle behöva slita för att gå med. Men ändå slet jag. Kroppen svarade inte lika bra som den senaste månaden och det kändes ofta som om någon höll i min sadel för att det skulle gå tyngre.

Väl uppe vid stadion igen var jag med i slutet på den runt 25 man stora förstaklungan, med Jacob Eriksson som junior med samt Vilgot Lindh som fått dispens att köra juniorklassen. Det var ganska mycket gångdrag för min del då jag egentligen låg för långt bak i klungan för mitt eget bästa. Förstaklungan splittrades upp i mindre grupper och jag hamnade tillsammans med Stefan Carlsson från Kolmården, Jacob Eriksson, Vilgot, samt Johan Hellman från Dalsland Aktiviteter och ett antal till. 

Jag tycker det var ganska aggressiv cykling första milen, med fartökningar ut ur kurvor, placeringskrig in på singeltracks mm. Därför blev det ofta några meter efter kurvor där jag behövde täppa till små luckor framför mig. 

När vi kom tillbaka mot Ulricehamn och skulle uppför en ny lång stigning upp till Lassalyckan (arenan) slet jag väldigt mycket för att orka gå med. förstod att det inte skulle hålla så jättelänge till för mig, men det fick bära eller brista. Orkade med nästan hela vägen upp till Bergtäkten där jag låg 13 sekunder efter. På grusvägen efter sa mina ben stopp, det gick inte att få ner någon kraft i pedalerna. Såg klungan 200 meter framför mig hela tiden, och det var galet frustrerande att inte ta in på dem. Tvingade hastighetsmätaren att stiga från runt 30km/h till 34-35 km/h och lyckades ansluta igen innan vi gick in på stigen. Hade mjölksyra upp till öronen och menen kändes som bly, men jag var iallafall tillsammans med klungan nu.

Vid varvning efter ungefär 37 kilometer fick jag en ny flaska sportdryck av mamma och kom in på singletracken sist av oss. Var fortfarande helt slut från inhämtningen så det växte några meter mellan mig och Daniel Wennergren från Vårgårda CK som låg framför. Det växte till några fler meter och några fler meter. Samtidigt märkte jag att växlarna började strula mer och mer, och det tillsammans med en trött och småarg Erik är inte den bästa kombinationen. Bestämde mig för att släppa iväg de framför och tog tag i min egen fart. Efter ett tag ensam märkte jag att bakhjulet började slå, så jag kollade ner och såg att snabbkopplingen öppnat sig. Stannade till och drog åt det, inget mer med det. Hann några kilometer till innan samma sak hände igen. ”Men va fan är det för fel nu då”. Stannade återigen och drog åt. Upp på cykeln igen och Började tänka att någon bakifrån borde komma ikapp snart. Men icke. Jag som körde så långsamt, tyckte jag. 

Sedan, i en nedförsbacke i grus, slängde jag i högsta växeln, men ingenting händer när jag trampar. Vad nu, tänkte jag och kollade ner. Tro fan inte axeln gängat ur igen och gjort så kedjan hoppat ner mellan minsta klungan på kassetten och ramen. Stannade, blev arg, la upp kedjan, försökte dra åt hjulet. Gick inte. Den ville inte gänga i. Drog ut axeln helt för att sedan stoppa i den igen, och då fungerade det, typ. Hoppade upp på hojen igen och såg att ett gäng var påväg ikapp. Nu hade jag kört ca 12 kilometer ensam med ett par stopp så det var verkligen en stor lucka från min föregående klunga till min numera nya klunga. I klungan var bland annat Mattias Israelsson och Stefan Hellman från Dalsland Aktiviteter. Två åkare jag visste var starka på långlopp och inte gjorde några idiotiska ryck och fartökningar ur varje kurva. Skönt, lite lugnare, tänkte jag. 

På grusvägarna gick det väldigt fort, i skogen behagligt tempo och i backarna tröskelfart. Perfekt. Hade dock lovat mig själv för att inte använda högsta växeln av det skälet som gjort att jag stannade och la på kedjan tidigare. Så jag fick trampa som en duracellkanin medan de trampade på som en fikatur. Jag bad till högre makter vid varje kilometerskylt som satt var femte kilometer att cykeln iallafall skulle hålla ihop in i mål.

Fem blev plötsligt till tre när Hellman drog ifrån och vi tappade en annan. Vi hade bra samarbete och jag försökte att inte växla alltför mycket. Med milen kvar kändes det som om det skulle hålla hela vägen in, och att ingen annan junior skulle komma ikapp. Vid sexkilometersskylten stannade jag till och försökte dra åt hjulet igen. Ville inte gänga i helt. Körde ändå. Är ju trots allt sista tävlingen på den hojen. Matade ikapp mina två kompanjoner samt Daniel Wennergren som tappat klungan före. Körde förbi allihop och fick en liten lucka. Oväntat, men jag gasade på. Var ju ändå bara några kilometer kvar. I en utförsbacke brevidgolfbanan glömde jag bort att jag inte skulle använda högsta växeln. Kedjan hoppade ner mellan ramen och kassetten igen, så var tvungen att stanna till för att lägga på den. Var övertygad att de skulle komma ifatt, men det gjorde de inte. Kunde hålla dem bakom mig hela vägen in i mål och kom tvåa i juniorklassen bakom Jacob och tjuga totalt. Bättre än vad känslan och materialet visade, så det var klart godkänt. 

Med min andraplats idag lyckades jag även kamma hem totalvinsten i Långloppscupen! DET är något jag är riktigt nöjd med, då det varit ett mål hela säsongen. Innan dagen var det riktigt tight uppe i toppen så jag är glad att jag gick segrande ur denna fight. Bådar gott inför nästa säsong. Vann med ynka 12 poäng före Martin Tjern och Ludde, som båda fick 510 poäng. 

Nu är tävlingssäsongen slut, det har varit ett år som började i Tyskland och avslutades i Ulricehamn och däremellan har jag hunnit med Danmark, Norge och många tävlingar i Sverige också. Ser fram emot nästa säsong i elitklassen, kommer bli hårt!

Kommer förmodligen fler bilder i veckan, när jag hittat några på nätet ;) dessa har mamma tagit!

Pallen från totala Långloppscupen!

Dagen pall i Västgötaloppet!

Strava:

Hörs!