Toppar och dalar i Borlänge Tour!

Halloj!

I skrivande stund är det måndag och dagen efter Borlänge Tour har avklarats. Det hela startade i fredags med en prolog på 7 kilometer med individuell start.

Bilder och strava från helgen finns längst ner i inlägget.

Vi var där i god tid och rullade banan ett par varv och kunde konstatera att det var ruskigt torrt och dammigt, och den senaste tidens värmebölja har gjort många sandiga partier väldigt lösa och bitvis kluriga, inte minst för vilket däcktryck man kunde köra.

Prolog:

Nåja, jag startade som tredje man och skulle jaga Henke Jansson som startade 30sek före och bli jagad av Isak. På en sådan kort prolog var det ingen idé att hålla igen någonting så det var full patte redan från start. Efter ca 30 meter dammade käften igen och det var som att man hade ätit en sked kanel. Ingen som helst saliv kvar i munnen och på prologer kör man inte heller med någon vätska. Det ångrade jag bittert nu.

Väl i första backen som var lös i sand ville ben och hjärta inte riktigt samarbeta, pulsen låg på knappa 165 (under tröskel) och benen ville inte veva igång som de ska. Krigade vidare trots detta och pulsen kom så småning om, om än inte alls så högt som den borde. Känslan var dock okej, dock saknades det pangpang i accelerationer, likt förra helgen på Långa Lugnet. Fortsatte gasa bäst möjligt och inom kort var jag ikapp och förbi Martin Munch, som startat minuten före mig. Tillbaka mot "eventområdet" och över den tillfälliga bro som byggts, för att sedan korsa bilvägen och en rolig utförslöpa ner mot daläven. Därefter väntade en hårnålskurva och banans längsta backe, som även den var svinjobbig. Upp kom jag åtminstone och kunde klicka i ytterligare ett par växlar. Över bron igen och bort för sista svängen i skogen innan målgång. Spurtade in på 16:10, vilket var 8sek efter Henke och gav mig en 16:e plats i det hårda startfältet med både norrmän och finnar med.

XCO:

Dagen efter var det dags för huvudeventet, XCO. Detta var min första XCO tävling för i år om man bortser från etapp 4 på Cypern. Vi skulle köra 6 varv på samma 7km bana vi hade prologat på dagen innan. Det skulle bli ett väldigt långt lopp, både i tid och distans men jag tror att det skulle passa en långloppscyklist som mig.

Starten XCO. 31: Sigurd Pedersen, 49: Emil Lindgren, 33: Calle Friberg

Stod i andra startled när vi dammade iväg längs Mellsta camping. Likt gårdagen dammade käften igen direkt och att ha 40 andra cyklister runt omkring en hjälpte inte riktigt. Ens synfält var ganska begränsat också, när man var runt 20-25 man. Efter startsträckan vek vi ner och sedan uppför den tidigare nämnda sandbacken.
Fick syn på Isak och smet in på hans hjul. Vi båda passerade en del i den lösa sanden innan det blev mer eller mindre stopp på nästföljande korta stigsnutt. Alla ville in samtidigt. Fick någon mellan mig och Isak och därefter var det bara att hålla koll på vart allt och alla var.

Fick en ganska bra resa en bit in på varvet och i banans enda skakiga utförsbacke på stig var det så jäkla dammigt att man inte ens såg sina egna händer. Man hade ingen aning om vad som hände framför en. Hörde Adam Gustafssons röst bakom som skrek "Vart fan ska vi". Tänk er dammet av en hjort vildhästar som springer i öknen i valfri Westernfilm. Ungefär så var det. I nästa backe var jag på Isaks hjul igen och vi kunde passera ett par gubbar till. Tyvärr hann han om David Kangas också innan nästa stigparti och David tappade några meter. När jag väl tog mig förbi och tog upp jakten hade vi 10-15 sekunder. Jag jagade hårt ut på varv två med Johan Landström på hjul och efter en sjukt jobbig jakt kom jag ifatt Isak, Eirik Pettersen, Henke, Emil Linde och Emil Eid Hasund. Slog mig längre upp i klungan och snart var vi även ikapp gruppen framför med Axel Lindh, Martin Setterberg, Jack Kok och Dennis Wahlqvist.

Jag kände mig fortsatt stark och gick upp och gjorde en stor del av dragjobbet på varv 3 och 4. En efter en droppades det av, Martin, Eirik, Jack, Dennis, Linde. På 4 varvet gjorde norrmannen Emil Eid Hasund ett ryck och kom iväg. I slutet på samma varv, uppför längsta backen från dalälven, ryckte även Isak ifrån. Försökte gå med men orkade inte riktigt. Det var ett par tappra kämpar som öppnat lite hårt och nu fick betala priset, b.la. Joel Burman som hade magbesvär, samt Matthias Wengelin som vi kom ikapp och passerade i slutet på näst sista varvet. Han släppte förbi oss direkt och jag trodde han var rökt. Tyvärr verkade han ha lite krafter kvar för han gick upp i spets igen i samma backe som Isak  ryckt i ett varv tidigare. Ut på sista varvet var vi en klunga på fyra, Wengan, jag, Axel och Landström. Trodde det skulle bli ett hårt spel mellan Wengan och Axel sista varvet, men när rycket väl kom så kom det från David Kangas, som ensam hade åkt ifatt vår grupp och attackerade nästan direkt. Den såg jag inte komma så det var bara Wengan som orkade gå med.

Jag, Axel och Landström var nu ensamma några sekunder bakom Kangas och Wengan. Jag var fortsatt i spets och i nästa sandbacke kom ett attack av Landström. Gick med bäst jag kunde, men tappade ett fåtal jobbiga meter. Axel hade det också jobbigt och tappade ännu lite mer. Meterna växte litegrann, han är ju så galet stark på de flacka partierna. Visste att min chans att gå ikapp var i den sista backen från älven. Jag närmade mig honom sakta men säkert uppför men därefter hade han lite mer krafter kvar. Meterna växte igen och jag hade nästan börjat köra för att hålla Axel bakom mig istället. Kort därpå står Landström och är påväg att hoppa upp på cykeln igen. Jag vet inte vad som hade hänt, om han tappat kedjan, kraschat eller krampat. När jag såg det lös jag upp och ställde mig och attackerade så mycket jag bara orkade. Nu var det bara en stig kvar innan upploppet och jag märkte att det skulle gå vägen. Körde in som 10:a i det hårda startfältet vilket jag är galet nöjd med. Jag tror att detta tillsammans med Lidingöloppet var de bästa benen jag någonsin haft. Kände mig konstant stark och kunde efteråt konstatera att snittpulsen var bara 4 slag lägre på 6 varv än de var dagen innan på 1 varv max.

XCC:

Sen start på söndagen (13:50) så ville försöka väcka benen lite på morgonen. Vid kl. 8 rullade vi ett par varv på denna 3,7km långa bana. Sedan frukost och sen stack jag ut och rullade lite till. Körde 293:an mot Falun, svängde av mot Aspeboda och Ornäs innan jag tog mig tillbaka till Borlänge via Domnarvet. Benen kändes som skit och inte ens 4 mil rull gjorde susen.

I med lite käk innan fortsatt uppvärmning.

Starten gick och från andra led hade jag väldigt lite pangpang. Hamnade långt bak och kom in på Lindes hjul på första varvet. Slet otroligt mycket för att försöka hänga mig kvar, låg puls och ben som absolut inte ville samarbeta. Var tvungen att släppa, blev ikappåkt och ifrånåkt. Så såg det ut alla 6 varv vi körde och jag tappade mer i totalen denna korta timme vi körde än jag gjort de två tidigare dagarna tillsammans. Var över 5:30 min efter Emil som vann, det brukar jag knappt ens vara på långlopp. Kass känsla och den 27:e platsen jag fick sjönk mig som en sten ner från en 10:e plats i totalen till en 18:e. Genomklappning likt Simon Yates på Giro dÍtalia där han förlorade rosa ledartröjan och blev ifrånåkt med 39 minuter på en etapp av Chris Froome.


Nya tag nästa helg på Lida Loop och dit tar jag med den grymma känsla jag hade under lördagen, då kan det bli succé! Hörs då!

Strava:

Fredag:


Lördag:


Söndag:

Bilder:

Innan start lördag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Adam Gustafsson på hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Johan Landström på hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Kommit ikapp och anför gruppen på varv 3. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Isak på mitt hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Varv 2. Jagar Emil Linde. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Tagit mig ikapp gruppen i slutet på varv 2. Eirik Pettersen, jag, Isak, Linde, Henke, Emil Eid Hasund. Gul hjälm bakom mig Johan Landström. Foto: Jakub Sarota 

XCO Lördag. Axel Lindh på litt hjul. Foto: Jakub Sarota

XCO Lördag. Foto: Jakub Sarota

Efter målgång XCO. Martin Setterberg dör, David Kangas vet inte vad som precis hände, Isak kippar efter luft och jag är allmänt utslagen. Foto: Jakub Sarota

XCO Lördag. Varv 5. Jag på Matthias Wengelins hjul, Axel Lindh på mitt hjul.

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

Hårt och dammigt på Långa Lugnet!

Halloj!

Åter ett blogginlägg efter avslutad cykeltävling. Har fått mycket positiv feedback kring racerapporter och det är kul så det kommer jag fortsätta med.

Idag var det dags för årets finaste tävling i landets finaste stad, Långa Lugnet i Falun. En bana som är hård och utmanande men även riktigt riktigt rolig. Åkte dit redan igår lördag och körde ett varv på Loop 3 tillsammans med Henrik Sparr och Alexander Ehrlin. Benen kändes sprättiga och loopen var väldigt snabbcyklad. Bådade gott inför deltävling 2 i långloppscupen.

Starten skulle gå 10:30 på Lugnets riksskidstadion, sedan gick startbacken uppför mördarbacken, känd från bl.a Skid-VM i Falun 2015 och Svenska Skidspelen.

Mötte upp resten av Cykloteket Racing Team strax innan kl 9 för att plocka upp tält och dylikt, innan vi började värma upp. Körde en sväng uppför Högbobacken och sedan nerför Faluns mest välkända och lättåkta stig Gamla Mormor. Sedan skarvade jag och Isak på uppför mördarbacken för att reka lite inför starten och det var lika jobbigt som jag misstänkt.

Nåväl, 10:30 gick starten som Jessica Blomkvist fick en fin bild på:

Foto: Jessica Blomkvist/Allebike

Kom iväg bra i starten och låg med i tät i botten av backen. Gick sedan kontrollerat hela vägen upp, fick slita lite på toppen när det platta ut lite, men i övrigt gick den bättre än jag hoppats på. Förra året hade jag rövben uppför och fick slita som ett djur hela vägen upp, men nu gick det bättre.
Det var lite spridning på klungan efter backen men på efterföljande grusvägar gick det på tok för lugnt så den hel drös kom ikapp och krigade sig fram i klungan så många av top 10 aspiranterna fick problem in på första stigen.

Foto: Cykelkanalen.se Startbacken. Fr V: Jag, Johan Limpan Lindbom, Erik Mattelin, Mikael Flockhart.

Startbacken. Foto: Cykelkanalen.se. Henrik Öijer på mitt hjul, Samuel Brännlund nr. 45

Där sprack det upp ordentligt och täten, inkluderat Emil Lindgren, Henke Jansson, Johan Landström, Dennis Wahlqvist kom iväg, medan jag hamnade i en andragrupp med b.la Martin Setterberg, Fredrik Lagercrantz, Johan Limpan Lindbom Eric Herlitz mm. Vi var en ganska stor grupp och jag slet rätt mycket för att hänga på. På stigarna var det inga problem men det var främst i igångdragen efter kurvur/ut från stigar som tog knäcken på mig. Hade inte tillräckligt med power i benen för det.
Låg hela tiden och åkte jojo 20 meter bakom klungan, sedan var jag ikapp, sedan 20 meter bakom, sedan ikapp... riktigt jobbigt mentalt att inte orka tillräckligt.

Efter drygt 16 kilometer när jag precis lyckats ansluta till gruppen igen råkar Lagercrantz krascha och punktera precis framför mig, så tappar klungan igen... Ett 20-tal meter bakom mig hade jag Isak och Staffan Arvidsson från Upsala CK. I "sprängbacken" kommer de ifatt mig och jag går in på hjul. Isak drar hårt och vi är strax ikapp Eric Herlitz som släppt klungan framför. Jag tvingas även släppa Isaks tempo upp där, passerar Eric och lyckas åter ansluta på nästkommande stigparti. Det blev dock inte långvarigt då jag inte orkade med farthöjningen på nästa grusväg. Jagade solo i några kilometer men förjäves. Passerade Erik Mattelin som dragit i backen, men som tur var gick det bra för honom och han kunde fullfölja.

In på Lugnetområdet igen väntade jag in Herlitz så vi hjälptes åt. På toppen vid hoppbackarna väntade Gamla Mormor. Oturligt nog började vi komma ifatt massa damer som startat en halvtimme innan oss. Med bristfälliga omkörningsmöjligheter på singletracken försökte jag passera dem vid bästa möjliga tillfälle. Det skapade en viss irritation hos mig men så var läget.

Foto: Cykelkanalen.se nedför Gamla Mormor

Foto: Cykelkanalen.se medför Gamla Mormor

Ut på andra loopen fick jag förstklassig langning av Malin och Jocke Nordin, stort tack för det! Min langare nr.1 (mamma) fick för sig att fylla 50 i helgen så jag fick åka upp i min ensamhet. Men det gick ju bra det å!

I början av andra loopen kom Mattelin ikapp igen, och hade dragit upp Henrik Enberg. Vi var nu fyra stycken som hjälptes åt. Eller ja, Mattelin drog lite i början av loop 2 sedan var jag den som fick vind på näsan resten av resan. Passeringarna av damer kom allt tätare och var bitvis krångligt att ta sig förbi. Efter ett tag släppte Mattelin oss men när vi närmade oss skidstadion igen anslöt han, tillsammans med en svinstark Johan Norén och Jesper Svensson som inte lät någon eller något komma mellan hans framhjul och Noréns bakhjul.

Ut på tredje och sista loopen fick jag ytterligare en langning sportdryck av Malin, och efter det satte Norén fart på motionsspåren upp på Lugnet. Bet i hårt medan vi förlorade Mattelin. Då jag inte har något problem med att dra och har problem med att ligga på hjul så fick jag upp och tryckte på lite på en stig, trots att jag var riktigt trött. Inget hände mer än att jag blev aningen tröttare.

Foto: Långa Lugnet. Ut på Loop 3. Johan Norén, Jesper Svensson, Erik Åkesson, Henrik Enberg, Eric Herlitz

Loop tre består av stora delar skidspår, och de som åkt skidor på Lugnet alternativt  sett på vinterstudion vet att de skidspåren inte är platta. Norén körde riktigt starkt uppför och både jag och teammate Eric tvingades släppa dem samtidigt. Svensson och Enberg krigade sig kvar på hjul, starkt gjort. Jag och Eric åkte tillsammans ett tag innan jag märkte att han nog var lite tröttare än vad jag var, och jag fick en liten lucka med typ 6-7km kvar. Efter det är det i princip bara utför kvar, med några få lite kortare backar. Fick upp farten lite och närmade mig Norén och co som tagit sig ifatt Martin Setterberg. Gjorde ett halvhjärtat försök att gå ikapp men jag var alldeles för trött. Passerade en krampfylld Linn Gustafzzon strax innan Skjulsarvsstugan där det sedan är bara nedför i 3 kilometer tillmål. På stigen "Second Chance" kom jag ifatt Emmy Thelberg också, förstod att jag var nära damtäten och ville inte förstöra något i deras tävling. Emmy brukar vara stark och kunna vinna, så hon skulle kunna varit först. Frågade henne om jag skulle kunna få passera henne när Second Chance var slut, men hon var snäll nog/misstolkade det jag sa och lät mig passera på plats. Riktigt snällt trots att jag lika gärna skulle kunnat vänta till slutet på stigen.

Gasade på ner genom "Halloween Knights", även den en fin handbyggd stig. Ut genom fårhagarna på Lugnet sedan hoppade man på Gamla Mormor igen, för att köra nedre halvan ner till skidstadion och målgång.

Kom imål som 16:e man, hade hoppats på bättre än så men det var många bra med. Känns ändå som en nedgradering från fjolårets 10:e plats... Men jag hade dock inte mer i tanken för dagen och jag körde mitt bästa. Bättre nästa gång kanske...?

Foto: Malin Nordin. Uppför hästskon innan målgång

Resultat HÄR

Strava Här:

Pearl Izumi MTB Race!

Halloj!

I helgen som var var det återigen dags att ställa sig på startlinjen. Denna gång bara en timmes bilfärd hemifrån, då Pearl Izumi MTB Race skulle köras i Uppsala Bike Weekend. Det var ett lopp jag aldrig kört tidigare, så det skulle bli spännande med en helt ny bana för mig, vilket man inte är bortskämd med nu för tiden. Starten var redan kl. 09:00 så det var bara att gå upp kl 5 och sedan dra sig bort till Uppsala. Start och mål precis vid slottet, väldigt fint och publikvänligt.

Hade hört att banan skulle vara riktigt snabb och i finfint skick, lite stigpartier och 6st lite rejälare stigningar per varv, och vi skulle köra 2 varv på en drygt 25km lång slinga. Pumpade i rätt mycket luft i däcken, 1,5 bar fram och 1,6 bar bak. Trodde det skulle bli perfekt då det skulle vara lättkört.

09:00

Starten gick och master motorcykeln körde iväg väldigt snabbt för att vara masterstart. Hamnade lite längre bak än jag velat då min taktik för loppet var att gå med de snabbaste så länge jag orkade, sedan krokna och dö då det på det sättet inte var ett viktigt lopp och relativt kort med sina drygt 50km.

Foto: Eva Önnemar/MTBfoto.se

I botten av första backen gick Wengelin i backen strax framför oss, vilket gjorde att man fick bromsa in och accelerera onödigt mycket uppför. Låg på Isaks hjul hela vägen, men han lyckades smita förbi Landström in på första stigen. Märkte redan där att det var riktigt halt och löst i kurvorna och jag hade på tok för mycket luft i däcken... Men men, strax därefter lugnade det sig lite och man kunde återhämta sig, vi var fortfarande många där framme. Jag försökte komma fram lite mer i fältet när det cyklades lugnare och kom fram till Henke Janssons hjul. Därefter var Henrik Sparr nära att gå i backen då det var tight med folk i en skarp högersväng. Han och alla andra klarade sig som tur var.

Nu började det hårdköras igen, varvets andra stigning avklarades och jag kom upp med hedern i hyfsat behåll, tappade ett par placeringar men inget som gjorde så mycket. In på nästa stigparti och det var en framför som fick släpp så hela fyra personer fick stanna upp medan jag lyckades göra ett bättre spårval och kunde passera allihop på vänsterkanten. Det var dock några jobbiga meter kvar upp till Flockhart som låg i svansen på "tätklungan". Orkade inte riktigt täppa igen där och Henke Jansson gick om igen och försökte attackera ifatt Flockhart och co. Nu var jag tokstum och tappade ytterligare 20-30 meter på Henke, men som tur var kom en relativt lång och snabb utförslöpa på stig. jag tog chansen att komma ikapp och tog ett deathgrip runt styret.
Närmade mig Henke alltför snabbt och den skarpa högersvängen därefter som fortsatte i en lång uppförsbacke med en hel del rötter i kom oväntat. Henke svängde medan jag fortsatte rätt fram in i vildmarken. Redde ut det där rätt bra ändå utan krasch, kunde ha slutat riktigt illa om det var någon stock eller stubbe som jag kunnat köra på.
Hoppade av hojen och började springa terränglöpning tills jag kom ut på stigen igen där Isak, Staffan Arvidsson mm hade passerat. Där stod även Wengelin med snopen min och hade kört av kedjan. Kutade uppför backen och hade alltför långt upp till den grupp med Isak, Kimmo och Staffan mm jag nyss legat före.

Väntade in dem bakom som visade sig vara Viktor Junell, Jeppman och Henke Enberg. Vi gjorde en bra grupp och turades om med draghjälpen. När Jeppman var framme och körde på stigarna märkte man verkligen att man bara studsade omkring och gled mer i sidled än framåt bitvis. När det var så torrt som det var blir det sjukt halt på barr och dammig jord. Svor åt mig själv att jag pumpat i så mycket luft.

Kom fram till Sunnersta och deras lilla slalombacke som vi skulle uppför. Den var sjukt brant och sjukt lös med sand och småsten, så det var riktigt jävla slitsamt att ta sig upp, och väl uppe trodde man aldrig att man skulle klara den ett varv till... Men vi tog oss upp och fortsatte samarbetet tillbaka mot sjukhusområdet och varvning. Gick med utan större bekymmer förutom på stigarna där jag studsade omkring som en studsboll och sladdade som om jag var ute på isen med oslipade skridskor.

Vid varvning fick jag en ny flaska sportdryck av Erika (Stort tack) medan pappa stod en bit bort och meddelade att vi var en minut efter Isak. Fick skymt på både Henke och Kimmo som låg ensamma inte långt före oss. Vi hämtade upp först Henke på vägen i motvinden längs fyrisån och inte långt senare även Kimmo. Jag tog en lång förning på det nylagda gruset, peppades av högt dunkande musik från publiken.

Började bli lite sliten nu men lyckades gå med både på stigarna när Jeppman gasa och på platten när Viktor gasa. Började tänka lite på hur jag skulle vinna över dessa, då vi närmade oss mål. Spurten var uppför slottsbacken med en 60 graders sväng precis i botten, sedan full gas de typ 2-300 meterna upp till toppen. Skulle spruta syra ur öronen och jag vet att Junell skulle bli giftig i en spurt, samt Kimmo. Jeppman och Henke Enberg var jag lite mer osäker på trots att jag förlorat en spurt mot Jeppman i fjol på Ottarsloppet.

Henke Jansson hade tröttnat och släppt och med 3-4 kilometer kvar gick Viktor upp och körde på ordentligt. Låg på hans hjul hela sista stigpartiet och sedan när vi skulle över sista gräspartiet med två kilometer kvar exploderade han och attackerade. Han är galet stark och explosiv och jag hade 10-15 retliga meter upp. Bakom mig hade Jeppman och co det också jobbigt och var 10-15 meter bakom mig. När vi gick ut på asfalten och körde förbi Akademiska hade jag mosat mig ikapp och in på rulle medan de bakom inte närmade sig. Oroade mig att Viktor skulle krokna och de skulle komma ikapp, men vågade heller inte gå om och hjälpa till med dragjobbet för jag var sjukt trött och det var alltför bekvämt att ligga på hans rulle i motvinden och motlutet.

Upp framför slottet gick man upp på skrå på gräset och ett promenadstråk, 200 meter innan sista svängen innan upploppet. Viktor var trött och jag tänkte: nu eller aldrig.

Drog ut till höger, attackerade, blicken ner i styrstammen. Kollade bak, hade några meter. Kollade fram, ser en varningsskylt på höger sida men hinner inte reflektera mycket mer över det innan jag helt plötsligt har en trappa två meter framför. Hinner inte ens reagera för att få fingrarna på bromsarna så jag rycker och hoppas på det bästa. Det var en lång trapp och jag tänker i luften "helvete, nu sprängs dämparna" då jag hade dem i låst läge. Men, landade nån meter efter trappen och cykeln höll. Fortsatte gasa fram till svängen och sedan pangpangpang i med växlar för att mosa uppför slottsbacken. Borra ner blicken i styrstammen, blickade bakåt, Viktor hade inte tagit in nåt. Tog ett getöga framåt också och såg Isak passera mållinjen. Mållinjen som aldrig ville komma närmare, satan i gatan vad jobbig backe.

Men jag passerade den som 10:a, 4 sekunder före Viktor och 12 sekunder bak Isak. Det är jag nöjd med trots allt!

Hucktrappan hahah

Tycker det var en riktigt fin och vältänkt bana, riktigt roligt att köra den. Tycker dock att det på många ställen var för dåligt/för sent skyltat för skarpa svängar och andra svårigheter. Bland annat trappan men även i skogen. Lite mer framförhållning skulle vara grymt, annars ett sjukt fint arrangemang!!

Next up: Långa Lugnet i Falun, favoritloppet!!

Strava:

Racerapport Billingeracet!

Halloj!

Idag startade de riktiga tävlingarna i och med långloppscupen, så om man tyckte startfältet på Lidingöloppet var hårt var det inte alls som idag. Hela Serneke-teamet var där, även norska mästaren Fredrik Haraldseth o co i SWIX-Hardrocx-teamet. Givetvis nästan samtliga andra topp åkare, både svenska som norska.

Kände redan igår när vi körde sista delen av banan att det skulle bli kämpigt, försökte trycka på lite men benen dog redan innan pulsen kommit upp i hyfsad nivå. En natt i en campingstuga på Billingen i 25 graders värme gjorde inte heller det hela mycket bättre. Sov rätt dåligt och vaknade ett antal gånger.

Nåja, i med frukost och iväg till tälten där vi mötte upp alla, sedan uppvärmning. Isak och jag sprätte i lite backar, där känslan var densamma som gårdagen, stumt redan innan pulsen tagit sig upp. Bäddade inte direkt för succé...

Start kl 11:00 nere i stan och startbacke upp till Billingen, första halvan asfalt innan det övergick till stig/jord. Låg med hyfsat ungefär så länge som masterbilen låg före, därefter gick det bara utför. Tappade placeringar och väl uppe på toppen kändes det fruktansvärt dåligt och det var dussintals människor före. Visste redan då att det skulle bli svårt och fruktansvärt jobbigt att köra bra och leverera resultat. Var bara att bita ihop på efterföljande stigar och motionsspår för att hitta en lagom grupp att åka med. Hittade en fin grupp med b.la. Mattias Lundkvist, Viktor Ludvigsson, John Midelf, Alexander Ehrlin och Fredrik Lagercrantz m.fl.

Slet som ett djur för att hänga med på banvallen efter några km, slätåkningen och uppför slet jag med något otroligt idag. Men jag gjorde mitt jobb och tog de förningar jag fick, som alla i gruppen inte gjorde. Vi var några som gjorde ett bra jobb och hjälptes åt, medan andra bara låg med. Hade hela tiden syn på gruppen framför. Plötsligt far vi förbi Emil Lindgren som punkat, samt Alexander Vincent Blomqvist som låter Emil få hans bakhjul.

I nästföljande backe sticker Lagercrantz och får med sig Lundkvist, Ehrlin och Pär Becker. Jag var alldeles för slut för att försöka hänga på. Fick en bra rygg på hemmaåkaren Viktor Ludvigsson på efterföljande stigar, som bitvis var helt nya för i år. Grymt jobb av banläggarna, riktigt skoj stigar. Viktors hjul var bra att ligga på, han visste ju vart man skulle åka ;)

Strax flyger Lindgren förbi och försvinner utan synhåll, medan vi går ikapp Alexander som tappat de framför. Precis innan första langning efter 26km i Öglunda kom vi även ifatt Lagercrantz och Becker igen. Det varade dock inte många minuter innan de stack iväg igen i botten av den dryga Öglunda-backen. Fick en ny flaska sportdryck av mamma och sa till henne att det inte alls kändes bra. Gick upp i tät uppför backen för att ha något att falla ner på, om det skulle behövas. Dock passerade ingen och även efter backen fortsatte jag med dragjobbet samtidigt som jag tryckte min första dubbel espresso-gel. Efter ett tag gick John Midelf upp i tät och drog mycket och länge resten av första loopen och in i början av andra. Stort tack för dragjobbet då jag var krokig!

Vi var fortsatt ett gäng med John, jag, Alexander, Viktor och ett par till, John låg nästan ständigt i tät i 10km. Han var riktigt stark på grusvägarna som var täckt i sprängsten, men jag hade bättre teknik och spårval på stigarna så där kunde jag vila upp mig rätt bra. Efter drygt 41km går jag upp i tät, vilket visade sig vara en god idé då det kom en relativt brant utförsbacke i sprängsten där jag släppte på lite. Fick en tendens till lucka och på efterföljande stigparti återanslöt dem någon minut innan även den gick utför. Där fick jag en ordentlig lucka och fortsatte köra. Såg Lagercrantz och en till lite längre fram och det dröjde inte länge innan jag var ifatt dem med dryga 3 mil kvar. Vi körde på, fick en till langning av mamma efter 46km och fick besked att vi var typ 1:30 efter Isak och hans grupp.

Vi kom snabbt ifatt en trött norrbagge och på efterföljande långa och grymt roliga stigparti blev vi även av med norsken som låg led Fredrik när jag kom ikapp. Gött det. Jag mosade på i lagom fart på stigarna med Fredrik på hjul och inte långt senare fick vi syn på Albin Andersson som vi närmade oss snabbt. Vi gick förbi på en stig och han hängde på ända till nästkommande grusväg, då Fredrik sprätte till och ställde av honom (och nästan mig). Vi hjälptes åt bra, han drog livet ur mig på platten och jag fick dra på stigarna, winwin för båda. Nu var det ju nästan kul att cykla!

Ett tag senare får vi syn på en grön-vit tröja som satt på Henrik Öijer. Då fick Fredrik fart och sprätte till ordentligt för att gå ifatt och ställa av, vi lyckades med det trots att Henrik hängde på ett tag. Det var sjukt jobbigt och jag kände mig rökt. Vågade dock inte släppa Fredrik för jag ville ha så lång tid som möjligt bakåt, ifall det floppade i de sista sjuka backarna.

Sista 7 kilometerna och jag tryckte min sista dubbel espresso och vi kom in i Skövde igen. Var rädd att Fredrik skulle attackera i näst sista backen. Låg först och höll ner/upp farten (upp egentligen men gick så långsamt) men ingen attack kom. På följande korta stigparti fick jag sjukt nog en lucka på 40-50 meter som jag upptäckte. Försökte göra något åt det men orkade inte. Vi var tillsammans in i Strupen. Ja, ni hör ju på namnet att det inte är en promenad i parken direkt. Hade koll på läget och Fredrik på hjul. När det brantade till med 70 meter kvar till toppen kom den där jävla attacken jag väntade på. Försökte svara men lönlöst. Han fick sina meter och jag tog mig överlevande över målsträcket på en 17:e plats, bättre än jag trodde under loppet men sämre än jag ville. Men ett såhär starkt startfält har det nog aldrig varit. Riktigt kul att Micke äntligen fick vinna också, och att Allebike bara var två i topp 5. Det går mot ljusare tider igen!

Nästa vecka är det dags för Pearl Izumi MTB race i Uppsala, nytt race för mig, men det kan nog bli skoj!

Strava: