Continuous Glucose Monitoring in Endurance Athletes: Interpretation and Relevance of Measurements for Improving Performance and Health
Mikael Flockhart & Filip J. Larsen 2023-08-10
Forskningsartikeln är Open Access och kan läsas här
Syftet med artikeln är att diskutera reguleringen av blodglukos hos uthållighetsidrottare och markera den nuvarande forskningen på glukosmätning för prestation och hälsa i denna population.
Glukos - ett cirkulerande bränsle
I blodet samlas ungefär 4g glukos, vilket är mindre än 1 % av den totala kolhydratmängd som är lagrad i kroppen.
Koncentrationen är vanligtvis mellan 4-6 mM hos människor med vanlig glukoskontroll.
Blodglukos regleras av levern som lagrar glykogen och kan släppa ut glukos i blodet genom glykogenolys (omvandling från glykogen till glukos) eller genom laktat, fettsyror, ketoner och aminosyror genom gluconeogenesis (omvandling till glykogen av icke-kolhydratkällor som fetter och protein).
Muskler kan påverka homeostas i blodglukos, inte bara genom att addera mer glukos, utan även genom att transportera bort laktat från blodet.
Uthållighetsidrottare sparar glukos under träning
Muskler kan öka upptaget av glukos 50x under träning jämfört med under vila. Hur? genom en ökning av blodflöde och användandet av kapillärer, blodglukoskoncentration och muskelkontraktioner. Då stimuleras transportproteinet av glukos, GLUT4.
GLUT4 är den som kontrollerar glukosupptaget i musklerna, och återfinns främst i långsamma typ I muskelfibrer.
Under låg- till moderat intensiv träning, är skillnaden mellan uthållighetstränade och otränade delvis relaterade till en högre oxidativ kapacitet hos uthållighetsidrottare vilket bidrar till ett ökat användande av fria fettsyror som substrat för ATP-produktion, men även reducerad glykogenolys.
Uthållighetsidrottare har betydligt högre blodglukos under högintensiv intervallträning än den otränade kontrollgruppen. Vissa elitidrottare har en blodglukosnivå på >10 mM efter en stegrande intensitet till utmattning.
Hyperglycemia (högt blodsocker) kan väntas under högintensiv träning hos uthållighetsidrottare.
Kolhydratintag skyddar blodglukos homeostas under träning
Uthållighetsidrottare är anpassade att bibehålla tillräckliga blodglukosnivåer under långa träningspass och tävlingar, men det kan även skapa hypoglycemia (lågt blodsocker).
Lågt blodsocker brukar ofta associeras med utmattning (fatigue), men vissa studier har visat att fatigue och låga blodsockernivåer inte är kopplade.
Kontinuerligt intag av glukos har visat att både skydda prestation och stabilisera blodglukosnivåer i slutet av ett långt träningspass, men inte påverkar prestationen under kortare träningspass.
En kolhydratrik diet, tillsammans med tillräckligt intag av kolhydrater under träning rekommenderas för att optimera uthållighetsidrottande och bevara euglycemi (normal koncentration av blodglukos).
Förmågan att reglera nivån av blodglukos under krävande tillstånd kan utgöra en viktig adaption till uthållighetsträning.
De vanliga argumenten för att optimera kolhydratintag är relaterade till tillgängligheten av kolhydrater och lagret av glykogen snarare än att bibehålla homeostas för blodglykogen.
Intag av kolhydrater under träning rekommenderas att justera till träningens duration och intensitet på ett balanserat sätt.
Hypo- och Hyperglykemi hos uthållighetsidrottare
Ett rimligt antagande till varför uthållighetsidrottare ibland visar sig ha nedsatt tolerans mot glukos efter ett hårt träningspass är den ökade oxidationen av lipider (fettsyror) och transporten associerad med långvarig träning och energiunderskott. Ett högt intag av kolhydrater efter träning har potentialen att reducera denna effekt genom att undertrycka den lipida metabolismen.
Atleter med en högre andel av typ I-muskelfibrer hade bättre insulinkänslighet än människor med en högre andel av snabbare typ II-fibrer. Detta tyder på att inte bara kontinuerlig uthållighetsträning påverkar glukosreglering, utan även distributionen av muskelfibertyper påverkar.
Tidigare forskning på 24-timmars blodglukosnivåer hos uthållighetsidrottare som hade ett högt intag av kolhydrater och hade en hög träningsvolym hittade ingen skillnad i glukosnivån i blodplasman jämfört med friska kontrollgruppen (7.4 och 7.3 mM respektive).
Låg energitillgänglighet kan reducera blodglukosnivåer
REDs (relativ energibrist hos idrottare) förorsakar hormonella förändringar som potentiellt kan påverka idrottsprestationer och hälsan hos en atlet. En negativ energibalans har direkta metabola konsekvenser genom ett minskat intag av kolhydrater som kommer in i cirkulationen, en ökad oxidation av fria fettsyror och gluconeogenesis (tillverkat av glykogen av icke-kolhydratkällor, t.ex. fetter och protein).
Hypoglykemi kan rubba sömnen
Minskade nivåer av fasteglukos har tidigare föreslagits att vara en markering för “overreaching” hos elitidrottare och indikerar låg tillgänglighet av energi/kolhydrater.
Hypoglykemi under natten påverkar potentiellt sömnen, vilket kan påverka återhämtningen negativt.
Frigivningen av adrenalin börjar redan vid koncentrationer runt 3.6 - 3.9 mM av blodglukosnivåer och intensifieras desto mer blodglukosnivåerna sänks.
Blodglukosnivåer under 2-8 mM har visat sig trigga ett uppvaknande från sömnen genom utsläppen av adrenalin.
Övervaka interstitial och blodglukos under träning och vila
Interstitiell (lilla utrymmet mellan cellerna) glukos har visat sig representera koncentrationerna av glukos i blodet, men variation kan inträffa. Exempelvis akut efter kolhydratintag, där interstitiell glukos dröjer upp till 15 minuter jämfört med blodkoncentrationen. Dock, under träning, förändras interstitiella glukoset snabbare än blodkoncentrationen av glukos.
Olika sensorer, och placering av sensorer har också visat sig ha en effekt på interstitiell glukos efter kolhydratintag, där sensorer placerade på benet konsekvent visade lägre värden än sensorer placerade på överarmen under vila, men även när blodflödet var förhöjt under värmeexponering.
Uthållighetsidrott påverkar för det första glukos variabilitet och den glukos regulatoriska responsen till mat, och för det andra är uthållighetsidrottare generellt mer benägna att förevisa hyperglycemia (högt blodsocker).
Att tolka CGM (kontinuerlig glukosmonitorering) kan vara svårt, då det innebär att man måste separera effekterna av träning från effekterna av timing och komposition av måltider. Trots detta, är CGM ett lovande verktyg för att hantera glukos variabilitet, energibalans, och återhämtningsstatus hos uthållighetsidrottare. Det vardagliga livet av en uthållighetsidrottare innehåller alla ingredienser som kan öka glukos variabiliteten, t.ex. träning, hög- eller lågt kolhydratintag och reaktioner på stress. Detta understryker komplexiteten i interaktionerna mellan träning, nutrition och glukosreglering i detta sammanhang.
Att undvika lågt blodsocker (hypoglycemia) under prestation har associerats med förbättrad prestation.
I en cross-over studie där 10 atleter tränade 4 veckor på en LCHF eller en HCLF diet visade resultaten att de som tränade på LCHF-dieten visade djupgående förändringar med minskat mean 24h glukos och lägre nattlig glukos och med mer till i den hypoglykemiska zonen, men även lägre glukos variabilitet. Ingen skillnad mellan grupperna gällande prestation, men under tillfället med LCHF hade atleterna en högre fettoxidation men även högre upplevd träningsstress.
Ökningen av kapillärt glukos efter högintensiv träning var lika i de båda grupperna, vilket indikerar att den specifika responsen inte är beroende av tillgängligheten av kolhydrater.
Det finns ingen forskning som visar att användandet av CGM tillhandahåller ett orättvist övertag under tävling.
Sammanfattning och perspektiv
Studier som använder CGM visar konsekvent att atleter har en högre individuell glukos-profil och spenderar mycket tid med hypo- eller hyperglycemia.
