Långloppscupen: Tävlingsrapport Billingeracet!

Halloj!

Nu är Långloppscupen igång på riktigt! Deltävling ett, Billingeracet i Skövde skulle köras. Vi i Vostroblock Evolite Cycling som är Falu-baserade åkte gemensamt ner till Skövde vid 07:30 på fredag morgon för att möta upp övriga teamet efter lunch för gemensamt genomkörning av loop 1 och sedan avslutningsbacken innan målgång. 
Det var som vanligt riktigt fint väder, över 20°c varmt vilket man inte riktigt är van vid ännu. Vi rullade ut på första loopen, som var ganska samma bansträckning som förra året. Starten uppe på Billingen, en hård start fram till första stigen som kom efter bara 3 minuter innan det växelvis går på stigar och växelvis motionsspår. De hade byggt mycket stigar, grusat och gjort massor av flowleder över hela Billingeberget och dessa utnyttjades under första loopen. Mycket var samma som förra året, men det var en del nya partier och nybyggda stigar där underlaget inte riktigt hade satt sig ännu, vilket gjorde att det kunde vara ett väldigt halt lager grus/makadam högst upp på stigen.

Det var ett par fler partier som var annorlunda än förra året, annars var det mesta sig likt. Vill ni börja med att läsa förra årets tävlingsrapport kan ni läsa den HÄR!

Vi avslutade passet med att köra bort och köra sista backen. Tryckte på uppför och tyckte kroppen svarade rätt bra. 

Jag och min mor, tillsammans med Casper Johansson fick bo hemma hos familjen Zälle som bor strax utanför Skövde, vilket var väldigt trevligt med god mat. 

Tävlingen:

Vi hade sen start, 11:30. Starten var en hel timme efter damernas vilket var väldigt bra tycker jag. Damtävlingen får göra sitt och vi gör vårt och det var ytterst få damer som vi kom ikapp och behövde passera. Solen sken varmt på himlen. Rullade mot starten strax efter 11 och ser att folk redan börjat lägga in cyklarna längst fram i den tighta startfållan. Jag tvingas ställa mig i andra led då det bara var 8 stycken i bredd. Som tur var stod Andreas Ringvall i ledet framför mig och han erbjöd sig att byta plats. Starten var väldigt kritisk då det inte var någon masterstart och endast knappt tre minuter till första stigen, där egentligen hela racet kan avgöras om man hamnar för långt bak. Tycker att en bättre lösning borde gå att hitta. Det är orimligt att behöva ställa sig i startfållan en halvtimme innan start och att det är "först till kvarn". Borde gå att ranka efter fjolårets totalcup första deltävlingen, sedan totalen från året. Det kan inte vara svårt att lösa.

Nåväl, starten gick och det blev en XCO-start iväg. Kom iväg bra med mitt enda fokus att vara topp 5 in på första stigen. 

Starten. Foto: Cykelkanalen.se

In på första stigen tror jag att jag låg runt placering 7 vilket var bra. Kunde återhämta mig något på stigen innan vi kom ut på motionsspåren. Första 10 minuterna gick väldigt hårt och det var Casper som var uppe och körde. Jag hade 13 toppar på >5 sek över 750w första 15 minuterna vilket i princip är en gång i minuten. Sådant är väldigt energikrävande och slitsamt. Vid ett tillfälle gled jag längre ned i fältet in på en stig och det sprack av lite framför Richard Larsén på en byggd flowstig. Efter stigen fick jag ta mig förvi Viktor Henrysson, Filip Mård och Larsén för att sedan ansluta till gruppen framför igen på nästa stig. Jag kunde hålla mig i närheten av David hela tiden. Minns jag rätt var det Casper, Axel, Wengan, Olars, David & Hugo Sandin framför nu. Tempot började sätta sig lite och när vi kom ned på banvallen gick det riktigt hårt första 30 sekunderna, innan Axel vek åt sidan och David och Casper kom fram till tät och lade sig i bredd och saktade ned ordentligt. Det packades ihop ordentligt bakifrån och man kunde inte avancera någonting. Här var det bara att spinna ur benen och inta gel och sportdryck. 

Alla visste att det skulle vara en kritisk punkt när vi vek av banvallen igen. Där var en skarp högersväng upp på en grusväg i drygt 10 sekunder sedan in på en nybyggd stig. Det var en riktigt jobbig, sugande stig som inte satt sig ännu och det kändes som man cyklade i sirap. Kom ut från stigen, pustade ut två andetag innan Filip Mård satte in en hård fartökning och fick en lucka i nästa backe. Filip fick några meters lucka till oss övriga och höll det fram in till nästa backe, som skulle ta oss upp på Billinge-området igen. Där gick det riktigt hårt för att försöka hämta in Filip, och jag och Hugo Sandin får slita hårt någon meter bakom för att gå ikapp. 

In mot langning ett. Foto: Cykelkanalen.se

När vi kommer in på hjul igen försöker jag dricka lite och sedan avancera upp lite i klungan för att ta en bättre position när vi kommer in på de byggda flowstigarna innan och kring varvning. Vid varvning hade tätklungan splittrats upp en aning och jag fick langning av min mor. Hon var inte riktigt med på att vi skulle dyka upp så tätt inpå varann, David och jag, så hon hann inte få fram min flaska så hon höll fram Andrés. Det spelar ju ingen roll egentligen, bortsett från att han hade flädersmak på sin sportdryck. Jag avskyr fläder. Det var svårare än vanligt att få i sig sportdrycken i det läget...

In på loop 2 gasade Casper på rejält i täten ut från stigar och i korta, branta backar, vilket gjorde en gummibandseffekt. Bitvis var det otroligt hårt att gå med och täppa små luckor när man ligger runt placering 5-10. När det lugnade ned sig lite på motionsspåren på andra loopen kom en grupp ikapp igen med Richard Larsén, Noel Olsson, Hugo Porath, Isak Fjordell-Nordin och Viktor Henrysson. Nu var vi 12 stycken i tätgruppen vilket jag tyckte var riktigt konstigt, då det gått stenhårt överallt förutom på banvallen. Gummibandseffekten på stigar och i igångdrag borde ha gjort sig av med fler. 

Det var fortsatt Casper som stod för de flesta fartökningarna och hårdkörningen vilket jag inte riktigt förstod varför. När stigarna var avklarade är loop 2 väldigt lättåkt på grusvägar och motionsspår, vilket bidrar till en hög snitthastighet. Där tillfälle gavs så kunde vi gå runt och hjälpas åt men alla ville ändå hålla sig långt fram när vi viker av in på stigar igen. 

Foto: Cykelkanalen.se

In till Billingeområdet igen för att gå ut på tredje och sista loopen, och få en ny flaska sportdryck var vi fortsatt 12 stycken i förstagruppen. Jag lyckades få min egen flaska nu och slapp flädersmaken som tur var, trots att jag hade tvingat i mig det mesta av den. Den tredje loopen, "Rydslingan" är nog den bästa delen av hela långloppscupen (nu när Långa Lugnet inte går längre...). Otroligt fin cykling där. I inledningen av loop 3 kommer vi ut och kör en sväng på asfalterade Lerdalavägen. Passar på att ta en gel till där och dricka en skvätt. Känner mig inte fräsch, all hårdkörning första timmen har satt sina spår. Men då var känslan inte toppen från start heller, kände mig trött och hade dålig återhämtning. Så det bådar gott framöver. 

På Lerdalavägen sätter Larsén in en fartökning och vill vara först in på surhålsstigen som går jämte vägen. På stigen blir det stopp i ett lerhål när Casper kör in i David på något vänster, Hugo Sandin och jag tvingas stanna. Jag bestämmer mig där att hoppa av och springa igenom resten. Tappar inte så mycket på det, men det blir en lucka framför Hugo och jag har ett par meter fram till honom när Larsén gasar på ut från stigen på "the pothole express"-grusvägen. Jag viker åt sidan när jag försöker gå med Sandin och Porath hjälper mig ikapp honom och sedan kör Sandin så starkt att vi går ikapp dem.

Här vet jag precis vad jag ska göra. Tar mig sakta men säkert fram i klungan så att jag är längst fram när det börjar luta nedåt. Här har jag tidigare år fått luckor och vet exakt vad som kommer. Trycker ned droppern och öppnar dämparna. I år var det otroligt mycket sprängsten i backen så det var svårt att hålla cykeln rak. Kom plötsligt att tänka på när Fredrik Ericsson vann Birkebeinerittet i Norge 2013 på ett heroiskt sett: https://www.youtube.com/watch?v=kw7iTCNEInA.

Det blev små luckor i nedförsbacken och sedan gick banan rakt över vägen och in på en stig. Här tryckte jag på lite för att hålla pressen på de bakom, och nedför vitsippebacken. Hade inte något kanonbra flyt nedför vitsippebacken men jag fortsatte trycka på ut genom kommande bostadsområde och nästa nedförsbacke. Här spricker det av lite men jag tror att det återansluts igen när vi kommer ut på grusvägen och sedan kör över åkern längs Mariestadsvägen. Alla passade på att dricka och inta energi för nu var det dags för tredje langning och sedan Rydslingan där majoriteten av tiden körs på fin och lättåkt stigar med korta partier med grusvägar. 

In på Rydslingan och låg inledningsvis lite för långt bak. Som tur var, var farten hög men inte jättehög. Kunde ligga bakom och spara mig en hel del och när tillfälle gavs kunde jag avancera fram på en grusväg fram till fjärde hjul bakom Wengan, Axel och Hugo Sandin. Wengan tryckte på bitvis men jag kände aldrig att det var några problem. Tog mig förbi Hugo och lade mig på tredje hjul bekvämt. Jag älskar Rydslingan, otroligt bra mountainbikecykling! Bra flow, lättåkt och lätt att gå med på hjul.

Efter ett tag gick Axel upp och höjde farten rätt rejält, men det blev inte så långvarigt då han någon minut senare vek åt sidan med kramp. Wengan fortsatte hålla tempot högt och vi såg att det spruckit av, och att Casper, Filip och David var några meter längre bakom än vad man bekvämt släpper. I ärlighetens namn såg jag bara att Casper och Mård hade lite problem att gå med, så jag gick fram och körde lite. Men jag körde inte tillräckligt hårt eller länge för att det skulle spricka av mer. Vi kom ut till sista langningen igen och jag tog en ny flaska sportdryck och vatten att dricka och hälla över mig. Försökte hetsa Wengan lite till att köra när det började bli småluckor men jag vet inte om han hade krafter nog att fullfölja en längre fartökning på stigarna. 

Foto: Cykelkanalen.se

När vi närmade oss slutet av Rydslingan gick Olars fram och körde hårt på stigarna. Det var bra men kom lite för sent, för när vi kom ut på cykelbanan för att ta oss under mariestadsvägen och in mot Karstorp och vidare mot sista backen så var vi fortfarande 7 stycken i tätgruppen. Visste att det skulle bli hårt för mig att klara av detta, då jag inte känner att en 6-7minuter w/kg-test är till min fördel. David kommer upp jämsides med mig och signalerar att han i stort sett är avrättad, vilket inte heller var bra. Försökte ställa mig in på att mentalt slita som ett djur uppför backen för att gå med. 

In mot bostadsområdet, över gräsmattan som kändes riktigt sugande, och in sista biten genom bostadsområdet, innan vi kom fram till botten av "hästbacken". Då hade vi redan klättrat uppför i drygt 2 minuter. I botten av hästbacken sätter Wengan på farthållaren på höga watt. David skriker till och jag kollar bak när han tvingas parkera med kramp. Casper släpper också direkt. Nu är det Wengan, Hugo Sandin, Filip Mård, Anton Olars och jag kvar. Jag känner dock att det går för hårt. Vad jag än gör så växer det framåt sakta men säkert. Wengan glider sakta ifrån medan övriga tre sakta glider ifrån mig. Det växer inte fort och det är det som är mest plågsamt att se. Jag gör allt för att återansluta men det går inte. Kikar bak och ser Casper ganska långt bakom mig vilket var ett lugnande tecken. När vi viker av vänster och backen flackar av lite innan vi kommer ut på asfaltsdelen känner jag att det är åtminstone en femteplats i bagaget. Om ingen av de framför helt knäcks de sista 2 kilometerna. 

Kommer ut på asfalten och ser att trion framför fortfarande håller ihop hyfsat, med Wengan några sekunder framför. Kollar bak en gång till och ser ingen. Jag kör på hårt och ungefär halvvägs in i asfaltsbacken hör jag Johan Norén, som stod vid sidan av, ropa "kom igen nu Richard!". Det ilade längs ryggraden och jag fick en sjuk deja vú från ifjol då jag heller inte sett skymten av Richard sista timmen, för att sedan se honom komma som en raket på asfalten sista backen. (Här kan ni läsa det)

Jag kunde dock öka några watt och hålla undan till toppen, vek av in i skogen och nu kände jag att han inte skulle kunna komma ikapp, om jag inte gjorde något misstag. Jag kör på hårt och har fint flyt på stigarna och kan komma in på upploppet några sekunder efter Hugo Sandin och blir 5:a. 

Målgång. Foto: cykelkanalen.se

Är lite vemodig nu efteråt för det känns som om jag inte riktigt tog tillfälle till mig att utnyttja mina styrkor och köra hårdare och längre på stigarna i Ryd. Det är i dagsläget min enda chans att lyckas på denna bana, när de har avslutande kilometer som de har. Behöver bli av med fler och/eller trötta ut dem mer den sista timmen i Ryd. Men det är inget att hänga läpp för i efterhand. Känner även att både uthålligheten och motivationen finns där, och att om det skulle krävas kunna prestera över 2 timmar längre tävlingstid vilket är det jag i år siktar mot på de internationella tävlingarna. 

Pallen från vänster: Filip Mård, Matthias Wengenlin, Anton Olars, Hugo Sandin, Erik Åkesson.
Foto: Cykelkanalen.se

Siffror från racet:

Tävlingstid: 2:29:19
Distans: 68,24km

Effekt: 302 average / 323 Normalized

Puls: 163 average / 182 max

Temperatur: 24°C

Kärntemperatur: 38,36°C average / 38,67°C max

Strava:

SWE-CUP Klippingracet 2024!

 Hej!

Här kommer en tävlingsrapport från SWE-CUP XCO i Säter (Klippingracet) som gick av stapeln i helgen som var. Jag brukar vanligtvis inte skriva tävlingsrapporter från XCO-tävlingar, då jag själv anser att det är svårt att få ett bra innehåll när vi kör ett XCO, med flera varv. Men jag ska ge mig på ett försök.

I lördags den 27/4 när tävlingen gick var det kallt som fan i Säter. Som vanligt, de senaste åren. Peppen var gränslös när det var dags att börja värma upp i 4 grader och stor chans (risk?) för regn. Det var dock uppehåll, och förblev så vilket var skönt. Uppvärmningen gick för det mesta ut på att åka och gnälla på hur jävla kallt det var, och att försöka mentalt övertyga sig om att kort-kort är det bästa alternativet att tävla i. I övrigt består min uppvärmning av: 

- Håll den så kort som möjligt. Ta inte i så mycket, kör inte så länge. Spara energin och glykogenlagren till tävlingen. Max 30 minuter. Är det varmare kör kortare.

- Kliva av cykeln och utföra två set med tre isometriska split squats. Väck synapserna och muskelfibersignalerna till liv. 

- Kör ett par PA (pulsaccelerationer), för att få blodflödet att pumpas runt fortare och mer effektivt.

- Starta.

Med mitt nummer 11 fick jag starta i andra led. 6 varv skulle avverkas på den 5,3 kilometer långa banan. Jag körde i kort-kort vilket var rätt val. Men jag var den enda. Starten gick, och jag kom iväg bra. Snett framför mig kraschar Axel Lindh när han råkar dra ur foten ur pedalen. Får svänga runt något, och tappar ett par placeringar. Ligger ändå rätt bra med runt plats 15 kanske, nerför första stigen. Det gäller att hålla sig lugn och inte maxa ur någon gång inledningsvis i loppet. Gör man det är det svårt eller omöjligt att prestera så bra som man egentligen är kapabel till. Det gäller att behålla lugnet trots hets och stress runtomkring. En bra start med sprängning av ben blir oftare en sämre prestation över hela tävlingen än om man får en dålig start och "tvingas" ta det lugnt om det blir köer och flaskhalsar och man måste arbeta sig upp i fältet. Skillnaden i tid att ta sig uppför en 15 sekunders-backe på 650w istället för 850w är kanske en, eller max en och en halv cykellängd men den fysiologiska skillnaden är ENORM. Och den cykellängden släpper man ändå när det går utför. Släpp hellre någon meter uppför men skippa dränera batteriet snabbare genom att trycka "onödig" effekt.

Effekt + puls från första varvet. Som ni ser är effektpeakarna över 750w få och de över 500w är endast korta tillfällen som följs av, i sammanhanget, hyfsad lång vila då W´ har tid att åter laddas upp. Ni ser också att pulsen första 10 minuterna är i sammanhanget låg och därefter har jag kommit in i loppet och kan börja tävla på riktigt. Ni kans se skillnaden i puls över hela tävlingen i bilden under.

Puls och effektkurva hela tävlingen.

Nåväl, jag håller mig lugn första halva varvet och arbetar mig in i tävlingen. Jag låter kroppen komma ikapp intensiteten. Jag har en bra känsla och plockar någon placering här och där, när det inte kräver extra energi. Jag lägger mig bakom David som öppnar avvaktande och lämnar lite lucka framför sig. Det känns bra. Framför oss har vi då Matthias Wengelin, Leo Lounela, Edvin Elofsson, André Eriksson, Hugo Sandin, Viktor Lindqvist, Samuel Örnborg, Anton Olars och William Högberg.

Jag går förbi David och närmar mig gruppen framför. Ut på varv 2 har jag tre sekunder upp till svansen på topp 8. Det spricker av lite och jag kör ikapp och om Olars, och sedan även Högberg och Örnborg. Jag kör tillsammans med Högberg och Örnborg varv två när farten lugnat sig lite. Kör på i mitt tempo med dem på hjul under andra varvet och kör ganska jämt med Wengan, Leo, Edvin, Hugo, André och Viktor framför. På slutet av varv två punkterar André från tätgruppen och tvingas byta hjul. Vi passerar honom uppe på toppen av startbacken där tech zone var. Han blir dock klar ganska snabbt, och två backar senare är han ikapp oss och kör förbi. Jag tänker här att den jobbiga delen av banan är avklarad, så jag kör med på Andrés hjul resten av varvet som passar mig bättre och går med så länge jag orkar. Andrés farthöjning gör att både Samuel och William släpper och jag går med honom. Samtidigt mister jag koncentrationen bråkdelen av en sekund och får ett hårt genomslag fram. Tror på det värsta, punka och spräckt fälg, men allt verkar vara intakt, lyckligtvis nog. 

Foto: MTBfoto.se

I slutet av varvet ser vi att Hugo Sandin kraschat och vi tar oss förbi honom, han bryter senare. Ut på varv fyra var jag fortsatt med på Andrés hjul och inser faran vid de tre första backarna på varvet, där min absolut sämsta del på banan är. André ställer sig upp och sprätter men jag lyckas sitta med upp. Samtidigt hör vi att Axel Lindh kommer med hög fart bakifrån. Jag känner att jag kommer kunna gå med i Andrés fart resten av varv 4, nu när de första tre backarna var avklarade. Jag går med ganska bekvämt och ungefär halvvägs in på varvet kommer Axel ikapp oss. Jag inser att farten kommer höjas nu närAndré och Axel vill fightas mot varandra. Jag lägger mig bakom och går med dem båda. 

Någon minut senare kommer vi ifatt Wengan, som har punkterat bakdäcket. Han släpper förbi oss och nu är vi helt plötsligt uppe och kör om placeringarna 4-6. Jag går med dem resten av varvet och känner att det kommer vara riktigt svårt att gå med nu i de tre första backarna på varv 5, om de börjar sprätta ännu mer mot varandra. I första backen upp till langning börjar André gasa och Axel och jag släpper en liten lucka. André håller sig ett tiotal meter framför oss backe två och tre också men drar inte iväg mer. Jag sliter mig med på Axels hjul och tackar gudarna att han kör hårt med kontrollerat upp. När vi är klara med de tre backarna närmar vi oss André igen och hämtar in honom. 

Foto: Anna Pettersson

Dittills har vi kört ganska jämt med täten, och nu ser vi att Edvin och Viktor har kört ifrån Leo och även höjt farten jäntemot oss. Vi tar in mer och mer på Leo och kommer ikapp honom strax efter andra langningen på varvet. I det tekniska utförspartiet med några stenar man ska över, en mindre stenkista och ett par svängar har André och Axel kört förbi Leo som ligger framför mig. Det blev lite struligt med varvad åkare strax efter och Leo och jag får köra ikapp några meter igen när vi ska ner över bron, svängarna och sista svängen in mot upploppet för att gå ut på sista varvet. 

André ser sin chans att köra ifrån Axel uppför i början av varvet men han går med, samtidigt som jag tar mig förbi Leo och försöker gå med. Tvingas ställa mig upp och blir stum, så meterna växer. Leo går om igen och försöker köra ikapp. Han har några meter fram och jag har några meter fram till Leo. Uppför andra backen växer luckan fram till André och Axel men Leo och jag kör jämt med några meter mellan oss. Lyckas hålla det avståndet fram när vi är klara med den kuperade första delen av banan. Jag närmar mig Leo igen och kör ikapp honom på första delen av grusvägen och lägger mig bakom för att pusta ut lite. 

Ligger kvar på hjul och blir väl kanske lite för bekväm med farten. Ett knappt halvt varv och bakom oss kommer Wengan med hög fart. Ut på varvet hade vi en dryg minut bak till honom men både Leo och jag hade saktat ned på sista varvet. När vi kommer upp på toppen och ska köra lite kringelikrok ser vi att han inte är mer än drygt 10-15 sekunder bakom. Leo gasar på ordentligt på de lättåkta partierna men har dåligt flyt tekniskt. I utförsbacken med stenar och lilla stenkistan får han framhjulssläpp och är nära på att krascha. Han får kast in framför mig och jag får bromsa för att inte köra in i honom. Han är uppe igen men glider runt. Manar på honom att han måste fokusera. På toppen av sista backen är Wengan inte mer än 5-6 sekunder bakom och om någon av oss skulle göra ett misstag skulle Wengan vara ikapp. Men Leo och jag kör ner rätt bra och kan hålla trycket över bron, genom svängarna och sista 180° kurvan in på upploppet. Väl där hinner jag inte om Leo och är en sekund bakom på en sjätteplats, vilket får ses som godkänt. 

Den låga temperaturen ute var perfekt att tävla i ur ett kärntemperaturs perspektiv. 

Kärntemperaturen fort upp på 38,5° och sedan ned mot 38,3°. Ingen HSI vilket är optimalt vid prestation.

Nu i helgen som kommer är det dags för Billingeracet, första långloppscupen för året. Blir kul och svårt att försvara/förbättra min tredjeplats från förra året. 

Strava:  

Tävlingspremiär i Kolmårdsbiken!

 Hej!

Jag och Carl Pettersson innan start.
Foto: Håkan Åkesson

Nu kickar vi igång tävlingsrapportskrivandet för 2024, då första racet, Kolmårdsbiken, gick av stapeln i lördags i skogarna mellan Norrköping och Finspång. Jag körde tävlingen för första gången förra året då jag och Viktor Lindqvist spurtade om segern och jag blev tvåa. 

I år var startfältet väldigt starkt, nästan i klass med en långloppscup. Förhållandena i Östergötland visade dagarna inför på osäkerhet om det ens skulle gå att genomföra loppet, då det snöade och låg kvar mycket snö på backen. Men som tur var smälte det undan och tävlingen blev av. Dock var det väldigt kallt, blåsigt och blött med 3-4 C° och en lerig bana. 

Banan var lite omgjord från förra året, förlängd med drygt 7-8 kilometer på sista loopen där det var varierat med grusväg och stigar. Det var ett bra tillägg för lite längre tävlingstid. 

Innan start. Foto: Håkan Åkesson

Edvin och jag i slutet på loop 1.
Foto: Håkan Åkesson

Starten gick kl. 11:00 och vi tog oss ifrån Sörsjöns friluftsområde där start och målområdet var. Hamnade rätt långt bak den första kilometern på asfalt innan vi svängde in på grusväg. Tog mig framåt ute på högerkanten och lade mig bland de första. Första drygt 14 kilometerna var grusvägar och rätt avvaktande åkning. Efter drygt 5 kilometer redan var det spurtpris som Axel Lindh tog, efter det var det mest transportcykling bort till första stigpartiet. Alla visste om att det var en kritisk punkt i tävlingen och ville vara bland de första in. Det brukar kunna spricka av på längre stigpartier. Jag låg lite obekvämt långt bak, med Wengan, Axel, Edvin Elofsson, Viktor Lindqvist och Anton Olars framför mig. Gjorde dessutom ett misstag i ett lerhål och tvingades sätta ned en fot ett par gånger, och fick se de framför få lucka. Jagade dock ikapp dem rätt lätt på stigen innan vi kom ut på nästa grusvägsparti. Tittade bakåt och såg endast Jonathan Kindahl som låg ensam några sekunder bakom. Jonathan kom ifatt oss på grusvägen, såg sedan Richard Larsén jagandes bakom. In skarp vänster in på nästa längre stigparti med Viktor Lindqvist som höll taktpinnen. Det var ett behagligt tempo på stigarna och jag kände mig fräsch och hade bra flyt på stigpartierna. 

Larsén kom ikapp oss tillsammans med Joel Thulin Elofsson några kilometer innan varvning av första loopen, som var den längsta på drygt 25 kilometer. Fick en ny flaska sportdryck av mamma vid varvning ut på loop 2.

Inledningen på andra loopen började med en kort grusvägsbacke genom campingen där det gasades rätt rejält, och jag trodde nästan jag var rökt. Som tur var så var det relativt kort och jag gick med. Det kändes märkligt, även om jag vet varför, och kommer komma in på det senare. Jag kände mig riktigt bra och hade bra flyt på stigarna men på de mer lättåkta partierna fick jag slita desto mer. Snart kom vi ut på grusvägarna igen och jag passade på att inta ytterligare energi. Ett par kilometer grusväg till innan vi svängde in i skogen igen. Låg rätt långt bak in på stigen där Wengan och Axel gasade på. Vid ett tillfälle lade sig Olars ned i ett vattenhål och både Viktor och Edvin som låg direkt bakom fick stopp och tvingades av cykeln. Jag själv, som låg bakom Edvin hann köra igenom vatten/lerhålet på höger sida och fick gasa på en hel del för att ta mig ikapp duon framför. Jag kom ifatt dem och vi körde på rätt bra sista biten på andra loopen och fick väl drygt 10-15 sekunder bak till Edvin, Viktor och Olars.

Ca 18 minuter in på loop 2. Foto: Håkan Åkesson

Sista par hundra meterna på andra loopen var riktigt dryga, då vi körde ut på en äng/gräsmatta som var riktigt blöt och tungcyklad. Jag lade mig strategiskt först in på ängen och lät Wengan och Axel passera för att sedan lättast gå med upp runt varvning. Trion bakom kom ikapp oss och vi tog det relativt lugnt inledningsvis på loop 3. Jag tog tag i taktpinnen ut på stigen "Skomakarens valknutsboogie" och vred upp gasen lite. Olars, på mitt hjul, manade på och sa att vi fått en liten lucka, så jag fortsatte köra. Hade fint flyt och bra känsla tycker jag, på den drygt 2 kilometer långa stigen. Kikade bakåt nån gång för att se vad som hände och såg att det var små luckor mellan varje åkare. 
När stigen tog slut och det var dags för lite grusväg igen samlades det ihop igen. Ganska snart går Axel fram och kör någon form av 40/20-intervaller på 600+W i den böljande terräng som var. Jag kände mig inte riktigt tillräckligt bra för att orka gå med dem och både jag och Viktor hängde på repet och tvingades släppa drygt 10 sekunder till Axel, Wengan, Edvin och Olars. 

Jag visste ju också att banans jobbigaste backe skulle dyka upp bara någon minut senare, den så kallade "trestegsraketen". Jag minns att jag slet som ett djur upp där förra året för att gå med på Viktors hjul. I år låg jag återigen på Viktors hjul upp i backen, var lite deja vú. Vi två hade ju som sagt några sekunder fram till övriga, och jag var inställd på att de skulle gasa på ordentligt upp och att vi skulle flyga av ännu mer. Men Viktor höll typ samma fart som dom framför, samtidigt som Olars började släppa dem. Jag kände att jag hade bra flyt återigen och körde förbi Viktor, ikapp och om Olars för att snabbt ansluta till trion. Kände att jag gick lite över gränsen, då "trestegsraketen" kallas det, just för att backen går i tre steg. Min bryggning upp till tät skedde efter andra steget, och jag gick därför in i tredje och sista delen av backen helt rökt. Men jag lyckades klamra mig fast sista biten över krönet också och kunde återhämta mig nedför. 

Innan mål. Foto: Håkan Åkesson

Jag gjorde ett litet misstag och kom av stigen vid ett tillfälle, och lyckades få in en gren ljung i kassetten. Trodde det mesta försvann men det låg kvar i mitten av kassetten och gjorde att kedjan hackade sig fram på tre växlar i mitten av kassetten. Tyngre och lättare växlar fungerade bra, men detta var väldigt opraktiskt, speciellt på stigpartier då jag antingen fick ligga något för tung växel eller något för lätt. Fick släppa täten igen på en stig uppför, när de tryckte på och jag vevade runt, men jag lyckades återansluta utför. På efterföljande grusvägar bidrog jag inte många knop utan det var de tre andra som fick hålla tempot. 

Slet mycket för att gå med bitvis, och jag började räkna ned kilometrarna mot mål och tickade av dem så fort de fortskred. Jag släppte för sista gången när det blev en liten fartökning upp från stigen efter Stocksjön. Trodde nästan jag skulle ansluta igen men med 3 kilometer kvar fick jag se dem försvinna för sista gången. Jag visste att jag hade Larsén ganska nära bakom mig, men jag visste även att det bara var stig kvar in till mål nu. Så länge jag höll flytet och inte gjorde några misstag så skulle jag hålla undan, vilket jag gjorde. 

Gick i mål som 4:a drygt 30 sekunder bakom Edvin, Wengan och Axel som gick i mål i den ordningen, och ungefär lika långt före Larsén. 

Jag är nöjd med min insats och det gick ändå bättre än förväntat. Hade förväntat mig att behöva släppa tidigare, och att jag inte gjorde det var positivt. Anledningen är att jag i år fokuserar på XCM-världscupen och har därför tränat med en högre belastning än jag någonsin gjort tidigare, och ligger fortsatt under en hög belastning. Har inte släppt upp träningen så mycket och har heller inte kört jättemycket högintensivt förutom de senaste två veckorna. 

Min plan är att jag ska hinna skriva ett blogginlägg ganska snart om just överbelastning, hur, varför, vad man måste tänka på och vad skillnaden är mellan överbelastning och överträning. Så ni får hålla till godo. Hoppas hinna skriva det inom ett par veckor.

RESULTAT: https://www.marathon.se/racetimer?v=/sv/race/show/5936%3Flayout%3Dmarathon 

Följ mig på sociala medier:

Strava

Instagram

Strava:

Status inför årets Långloppscup

 Hej, och glad påsk!

Det är redan nästan april vilket jag anser är helt galet. Det var inte längesedan man utförde höstaktiviteter och vinteraktiviteter. Vinteraktiviteter var dock inte länge sedan, då det snöade här uppe i Falun bara förra veckan och det var då dubbdäcken och skärmarna åkte av. 

Vintern har dock varit helt fantastisk, med snö konstant från november månad utan att töa bort någon gång. Sådant underlättar psyket en hel del och kanske även det är en bidragande orsak till att det känns som om vintern har gått fort. 

Fort har det gått, men inte helt smärtfritt. Jag drog igång vinterperioden på en högre nivå än tidigare och var väldigt motiverad till att verkligen göra jobbet med plusmeny. Men redan i slutet av november fick jag lite förkylningssymptom. Lite rosslig i halsen ett dygn ungefär, följt av 4-5 dagar snuva. Det var inte så farligt, och efter några lugnare dagar började jag träna på som vanligt. Ett par veckor senare körde jag SM i bana, i Velodromen här i Falun. Det gick bra, var jäkligt hårt men roligt. Det hela avslutades med 4000 meter individuellt som jag utförde väldigt bra, med jämn och fin pacing. Gick i mål med laktat upp över öronen och med lätt illamående, efter en maximal insats över drygt 5 minuter. 

Jag tog med mig ett silver från 1000 meter från mästerskapet vilket jag är nöjd med. Ett tag efter målgång kände jag mig fortsatt illamående men tänkte att det bara var bikarbonatet som spökade lite. Någon timme senare kom vi hem, och jag sprang in i badrummet och spydde. Försökte dricka vatten men det kom upp direkt. Började få feber och sedan även lite tryck över bröstet. Jag började bli orolig men tänkte att det skulle lägga sig ned om jag bara fick lägga mig i soffan och slappna av. Allt jag försökte få i mig på upp igen och jag började även få domningar i händer och fötter, som spred sig till ben, armar och ansikte. Det här var inte bra. Speciellt inte trycket över bröstet. 

Fick åka in till akuten där de tog hand om mig direkt och gav mig morfin för att lugna ned mig. Hade drabbats av någon typ av panikångestattack ute i väntrummet. De tog tester på mig, EKG, blodprover och röntgade hjärtat två gånger. Fick ligga inne på hjärtavdelningen på Falu Lasarett ett dygn för att de ville följa EKG och göra uppföljningstester dagen efter.

De hittande inget fel på hjärtat men de såg att jag nyligen hade haft Covid-19 som fortfarande var kvar lite i kroppen. Förmodligen från när jag var lite krasslig ett par veckor tidigare. Det var ett skönt besked, men jag behövde nu ta det lugnt i en dryg månad innan jag fick börja träna successivt igen. Det var en jobbig period att behöva vara stilla en månad, och nästan ännu jobbigare att se hur mycket kapacitet som förlorats när jag fick börja träna igen. Hög puls konstant och låga effektsiffror... Ingen bra kombination :-)

Sedan årsskiftet har träningen gått väldigt bra framåt, jag känner inte av någonting i bröstet och det är inte längre något jag tänker på. Det gjorde jag konstant veckorna jag fick börja träna igen, rädd att det skulle komma tillbaka. Men det har det som sagt inte gjort.

Det bästa med att bo i Falun är variationen av träning som kan utföras på ett och samma ställe. Min träning består främst av cykling ute, men när temperaturen går ned mot -22 eller kallare blir cykelturerna inte så långa. Då blir det velodrom, gym, wattbike eller trainer, längdskidor, långfärdsskridskor eller löpning. 

Det har hunnits med en hel del träning i år och i januari hade vi i Team Vostroblock Evolite Cycling en teamsamling uppe hos oss i Falun där vi snackade och hängde, tränade och cyklade velodrom. Riktigt trevligt att få lära känna våra tre nya cyklister Oliver Vesterlund, Carl Pettersson och André Czarnecki. Det blir en spännande långloppssäsong från oss i ECC!

Jag har även hunnit med en sväng för lite MTB-cykling på Mallorca under februari/mars. Riktigt härligt att cykla MTB igen och jag vill nästan påpeka att öarnas ö är bättre för MTB än för landsväg. 

Vad händer för mig i år då?

Likt förra året kommer mitt största fokus vara på långloppen. Min ambition är att köra de tre Marathon världscuper som går, Nove Mesto (Tjeckien) den 26/5 vilket tyvärr krockar med Lida Loop. Sedan i Haute Savoie (Megéve) i Frankrike den 28/6 vilket tyvärr krockar med Ränneslättsturen. Sista deltävlingen går av stapeln i Lake Placid, USA i slutet av september. Det blir en lång och dyr historia men förhoppningsvis en resa berikad med minnen och erfarenheter som väger tyngre.

Detta innebär ju att jag missar två av deltävlingarna i Långloppscupen och det blir därmed väldigt svårt för mig personligen att försvara min andraplats i totalen, eller förbättra den. 

Det blir även en hel del XCO-lopp i SWE-CUP där det passar in i programmet. Även andra lopp som Cykelvasan är inplanerat. 

Nu är det en dryg månad kvar till första deltävlingen i Långloppscupen, Billingeracet i Skövde! Det blir otroligt roligt och spännande att köra igång ordentligt igen. Jag hoppas vi ses i Skövde, kom gärna fram och säg hej i vårt lila Vostroblock Evolite-tält vid startområdet :-)