Lidingöloppet MTB avklarat

Halloj.

Idag var det dags för ett nytt långlopp för min del, denna gång skulle 63 jobbig kilometer ute på Lidingö avklaras. Första långloppet för säsongen hemma i Sverige och man var allt lite nervös. Många starka grabbar som skulle starta samtidigt och de sa att detta var det starkaste startfält någonsin på loppet. Det märktes, då Emil Lindgren tillsammans med Mikael Olsson och Dennis Wahlkvist krossade banrekordet med över 4 minuter.

Nåväl, stora delar av teamet var där och vi bytte om, snackade och värmde upp tillsammans. Grymt kul att lära känna de flesta lite bättre. Ställde oss i fålla 1 tillsammans med många andra starkingar.

Starten gick och det var masterstart i lite mer än en kilometer, innan vi svängde upp på dagens kanske knepigaste vänstersväng. Från en bred tvåfilig asfaltsväg med 2-300cyklister till en 90graders sväng upp på en smal cykelbana och man bara hörde hur folk kraschade bakom en, men som tur var klarade jag mig bra.

Första milen var väldigt snabb och väldigt mycket igångdrag och små korta intensiva backar vilket var grymt jobbigt och jag hade inte riktigt kommit igång så jag slet som ett djur för att försöka ligga på. Redan där sprack det upp och 10 cyklister fick en lucka, med Lindgren, Friberg, Olsson, Berg, Landström mm. Svåra namn att försöka köra ifatt. Tycker även att vår klunga på ca 10-12 man var väldigt osynkad första milen, ojämn farthållning och irritation i gruppen vilket gjorde att folk, inklusive jag, nästan gick omkull. Efter lite skrikande i klungan hjälptes vi åt lite mer och efter det flöt det på rätt bra.

Efter ett par mil kommer Jonas Ahlstrand ikapp efter punka (?) och gick upp och drog, hårt. riktigt hårt. Slitsamt för alla att försöka följa, men vi lyckades. Kom efter ett tag ifatt Flockhart och Isak som låg ensamma mellan tätklungan och vår klunga på typ 10 man. Körde tillsammans ett tag innan Flockhart ryckte med Isak på hjul, vi släppte iväg dem igen. Ahlstrand gick bak och lade sig ganska passiv längre bak i vår grupp som bestod av bland annat mig, Öijer, Viktor Ludvigsson, Andreas Ringvall, Emil Krona, Albin Andersson med mera.

Denna sträcka var ganska snäll med backar och igångdrag, dock mycket kurvor som man kunde behålla ganska bra med fart i. Kände att jag hade kurvtagningen on point för kunde gå med och återhämta mig rätt bra den delen medan vissa andra såg ut att få ta i lite mer. Vid langning och varvning låg vi ca 50 sek bakom duon Flockhart och Isak, men då gjorde Ahlstrand ett jätteförsök att splittra upp vår stora klunga och farten höjdes och laktathalten i hela kroppen och förmodligen cykeln också gick nästan på max ett bra tag. Efter några minuter var vi ifatt Flockhart och Isak igen. Frågade Isak hur han kände sig, fick "bra" till svar, skönt det iallafall, för jag kände mig rejält slaktad av Ahlstrand.

Med ca en mil kvar låg vi fortsatt tillsammans och jag kände mig hyfsat återhämtad. Det var några som hade fått släppa inklusive Ringvall. Det gjordes ett ryck där framme och jag fick täppa till en lucka som tog ett tag. Kom ifatt, men var grillad och var tvungen att släppa igen. Låg solo nån kilometer innan Öijer och Viktor kom ifatt, så jag la mig på hjul. Med 5-6km kvar kom en rejält brant backe där de spelade skyhög musik, vilket var skönt då man slapp höra sina högljudda försök att få ner så mycket luft i lungorna som möjligt.
Väl uppe hade Viktor fått ett par meter och när jag la i ett par växlar till kände jag att krampkänningarna i höger baksida lår började komma så jag växlade snabbt ner och lät Viktor och Öijer gå. Försökte förgäves försöka jaga ikapp då jag låg 10-15 sekunder bakom dem resten av vägen. Korsade mållinjen ensam som 20e man på tiden 2:08:33, dryga 8:30 efter Emil som vann och 1min efter Isak som spurtade imål som 11.a. Det är jag nöjd med men man har ju alltid tankar i efterhand om vad man skulle kunna göra för att köra aningen snabbare eller förbättra nån enstaka placering...

Spurter, distans och lagtempo

Halloj.

Dagen efter distanspasset stod det en kort men ack så jobbig dag på schemat. 6x spurter in mot Sa Pobla, tre stycket spurter och tre stycken uppdrag till den andres spurt. Vi rullade bort mot Sa Pobla där spurterna skulle äga rum och rekade stället. Själva spurtsegmentet var 480 meter långt och inklusive uppdragssträckan talar vi om strax över kilometern. Benen kändes krispiga efter distansen men kunde ta i ordentligt.

Isak stod för första uppdraget och jag valde att gå i början av den 480 meter långa sträckan som då tog mig 33 sekunder (56,6km/h snitt). Vinden var inte optimal då det blåste lite snett framifrån. Fantastiskt jobbigt var det iallafall. Vände tillbaka och agerade uppdragare åt Isak. Andra spurten valde jag att gå lite senare in i segmentet så spurten inte skulle bli lika lång, för de där 30 sekundrarna var längre än normala 30 sekunder. Hade bra tryck in hela vägen och var galet trött. Agerade än en gång uppdragare åt Isak som också gick ganska sent, men lyckades ta KOM ändå med hjälp att mitt snabba uppdrag. Tredje och sista spurten kändes sådär men lyckades ändå köra på ända in i bra fart.

Rullade sedan hem till hotellet och spenderade resten av dagen framför poolen.

Dagen efter var det återigen dags för distans, denna gång körde vi platt längs bergsväggarna bort via Inca, Binissalem och Santa Maria och bort till första backen upp mot Valldemossa. Hade riktigt tunga ben uppför den klättringen som som tur var inte var så lång 5,5km och 260 höjdmeter. Tog det lugnt uppför och vi körde vidare till öns förmodligen vackraste by Deia. Där stannade vi och åt lunch, tog en tonfisksallad med en närproducerad lemonad och en cappuccino. Efter det orkade vi ta oss bort ner till Soller och uppför Puig Major-klättringen som var 14 kilometer och 800 höjdmeter. Tog det galet lugnt första 3-4 kilometerna men sen kom Torbjörn ifatt som startade en stund efter mig, så jag la mig på hans rulle. Det var perfekt, några slag under tröskelpuls i 8 kilometer innan jag ryckte ifrån sista 700 meterna till toppen. Benen kändes rätt bra ändå. Väl uppe vände vi ner en liten bit igen och hämtade upp de sista innan vi rullade via sjön Gorg Blau, Sa Calobra och vanliga vägen via Pollenca hem. Landade hemma med nästan 5:30h på klockan och 154 kilometer.

Sista bilden står Per Kumlin för!

Dagens pass bestod av lätt rull första 46 kilometerna bort till Capdepera där vi fikade innan vi körde lugnt första milen efter fikat. Sen skulle vi köra lagtempo i ca 15 kilometer, MTB-gruppen vs LVG-gruppen. Då Isak kände sig halvkrasslig lånade vi in ett säkert kort från LVG-cyklisterna: Torbjörn. Tempot började med en rätt lång nedförsbacke där vi då och då körde i 75 km/h och trampade ur utväxlingen. Landsvägscyklisterna kom dunkande förbi oss men vi kontrade i nästa uppförsbacke och fick lucka. Vi 4 som var i vårt lag hjälptes åt rätt okej ändå med dragningen. I nästa uppförsbacke gick Torbjörn fram och grillade så Per och Jonathan fick släppa några meter. Gick om och ikapp Torbjörn och de sista 3-4 kilometerna blev det partempo där vi tryckte på max. Körde de 14,1 kilometrarna på 17:07 vilket gav mig och Torbjörn vinsten, 7 sekunder före LVGarna. Lyckades hålla ett snitt på 49,7km/h också så det gick riktigt fort. Därefter blev det lätt rull tillbaka till Port d'Alcudia. jag valde att skarva på i en extra 45 minuter och körde bort till Pollenca, ner till Port d'Pollenca innan jag vek av hem till hotellet. Landade på 3:30h och 107km.

Imorgon är det dags för vilodag.

Sa Calobra och distans

Halloj.

Ni alla undrar väl hur det gick uppför Sa Calobra igår. 31:22. 22 sekunder ifrån mitt mål på under 31 min men jag är nöjd ändå. Med tanke på vilka rövben man hade när man vaknade är jag glad att ens tog mig upp.

Vi rullade lugnt bort genom Pollenca och uppför Col d Femenia med några pulshöjningar. Kändes sådär i benen. Drog bort hela vägen till Sa Calobra där jag och Isak la av oss västen samt vattenflaskan på toppen. Sedan rullade vi ner. Pissade, sedan körde vi igång. Motvind från start, jobbade sakta men säkert igång puls och ben och jag och Isak turades om att dra första 1,5 kilometern. Jag låg ca 7 slag över tröskel, och sa till Isak att köra på. Sänkte 2-3 slag i ca 30 sekunder och sedan gick jag upp i puls igen. Det kändes bättre och jag kunde gasa på en bra bit över tröskel resten av vägen upp. Dock tappade jag effekt sista kilometrarna så det var där jag tappade mest tid på alla. I slutet blir det lite med svängar och brantare vilket gör det svårare att behålla en bra rytm samtidigt som man jobbat en bra bit över tröskel i över 20 min blir det rätt jobbigt. Sista kilometern ökade jag farten och pulsen men kände när jag kom upp i 95% av max sista 700 meterna att jag fick håll. Det tvingade mig att slå av lite sista biten, men sjönk fortfarande ihop där uppe. Hade hällt i rätt mycket sportdryckspulver i flaskan, så det var förmodligen det som spökade med hållet.

Hela teamet körde fantastiskt bra uppför djävulens backe, där Isak var bäst med 29:41 och Pär D strax efter på 30:03. Sedan rullade vi bort mot macken på toppen av Col d Batalla där vi fikade innan vi rullade ner hemåt. Landade på 106km, 4h22min och strax över 2000 höjdmeter. Lagom mosig i kroppen efteråt...

Idag körde vi MTBare distans med backar istället för lagtempo till Randa. Vi tog sikte på Selva via Sa Pobla, där vi körde uppför Col d Batalla lugnt, men gjorde ett inslag med 5x10sek spurter uppför. Vidare bort likt gårdagen mot Sa Calobra, men istället för att köra ner körde vi upp och ner på andra sidan Mallorcas högsta berg, Puig Major. Med en nedförsbacke på dryga 14km satt det fint med lite fika/lunchsallad i Fornalutx efter dryga 74km och 3:20 på klockan. Sedan vidare tillbaka uppför Puig Major, 14km klättring i lugnt tempo tog oss en hel timme att klara av. Men den var riktigt fin! Åkte tillbaka samma väg som gårdagen, bort till standard fikastället (utan fikastopp denna gång!) sedan bort till Col d Femenia som vi gasade på utför, sedan lite tempoställning och lagtempo bort till Port d Pollenca för att vrida ur det sista ur trasan. Landade på hotellet sju timmar och 40 minuter efter vi lämnat det, med 6 timmar aktivt på klockan, 148 kilometer och strax över 2500 höjdmeter. Även ikväll är man lagom mosig..

Sa Calobra

Halloj.

Ytterligare ett par dagar har passerat här nere och det har varit sol och klarblå himmel varje dag. Perfekt. Gårdagen spenderades i sadeln bort mot Col de Femenia där det var fri fart. Isak, Pär, Fredrik och Niclas drog iväg och jag hängde på men låg lite över tröskel så jag släppte så jag inte skulle spränga mig, detsamma gjorde Fredrik. Vi jobbade bra tillsammans på min tröskel, sen kom Jonathan ikapp och hjälpte till ett tag innan han släppte igen. Kom upp på 20:49 med en medelpuls på exakt tröskeln vilket får vara dugligt. Sedan fortsatte vi milen bort till Sa Calobra och körde utför de 9,4 kilometerna som backen är.

Gårdagen var egentligen bara en rekningsrunda inför det riktiga testet som går av stapeln imorgon. Man fick maxa om man ville, men jag ville spara mig till det riktiga testet. Jag, Isak och Pär startade rätt lugnt, men trots det var benen trötta. Låg lite under tröskel ett tag men sedan låg jag runt tröskeln. Pär tappade lite på ett plattare parti i början för han hade fått batteritorsk i växlarna så han fick köra singlespeed. Jag och Isak malde på men sen kom Pär ikapp igen. Vi drog lite var men när det var ca 4km kvar fick Pär feeling med sin enda växel och ökade på. Isak hängde på men jag låg kvar på min tröskel. Var riktigt sliten ändå. Med ca 1,5km kvar fick jag syn på Torbjörn ca 45sekunder fram, så jag försökte öka lite för att hinna ikapp. Gick verkligen på benens max då men pulsen ville inte upp mer än 7-8 slag över tröskeln. Med 250 meter kvar kom jag ifatt och gick om och kom upp på tiden 33:34, vilket känns okej men kan nog kapa en bra del när det verkligen gäller och med bättre ben.

Rullade vidare hemåt med ett fikastopp på samma ställe som dagen innan, på toppen av Col de sa Batalla. rullade (87,6km/h i max) sedan nerför backen och körde Sa Pobla hem igen. 116km och 2064höjdmeter på 4:23h. Efter det blev det en del solande och sedan spa här på hotellet, vilket var vääääldigt välbehövligt.

Idag var det vilodag/återhämtningscykling på schemat, ca 100km med 200hm och fika. Vi tyckte det lät lite långt för återhämtningssyfte, oavsett om vi tog det lugnt. Så jag, Pär och Isak stack ut och sprang en 3km innan frukost, sedan en kortare runda på 55km med fika efteråt. Riktigt fin runda ändå och balsam för både kropp och själ. Hann hem i tid för att steka i solen framför poolen en timme innan det var dags för lite gym och core en kort stund innan spa igen. riktigt skönt.

Imorgon hoppas jag på bra ben uppför Sa Calobra. Drömmen skulle vara under 31 minuter men mellan 31-32 är accepterat.

 

Träningsläger på Mallorca

Halloj.

Ett tag sedan sist, men sen dess har inget speciellt hänt förutom lite träning, lite jobb och en oläglig sjukdom.

Befinner mig nu i Alcudia på Mallorca tillsammans med resten av CRT-gänget, även alla landsvägscyklister. Ska få in en hel del mil och hårda dagar i kroppen de kommande två veckorna här nere. Blir enbart landsväg för oss för att knyta ihop teamet mer, vilket är kul det också, även om mountainbike på ön är grym.

Igår var det resedag och uppstigning 02:15 för flyget gick fem över 6. Skönt det, får då landade vi redan halv 10 och vid 11:30 tiden var vi på hotellet utanför Alcudia. Riktigt flott hotell!

På eftermiddagen var det dags för första passet, mot Petra, fika där sedan lagtempokörning lite omvägar hem igen, en tur på 87 kilometer. Jag, Isak och Jonathan missade starten så vi åkte själva mot Petra där vi lyckligtvis fann på de andra som hade fikat klart. Sedan var det dags för lagtempo, riktigt kul och man blev även lite trött på slutet. Hade ju lånat en Specialized Venge Vias av Specialized för resan, men i och med att det är en såpass aerodynamisk hoj gick det inte att sänka sadeln så den passade mig ordentligt, utan var ca en halv cm för hög. Så jag kände att jag trampade för mycket med tårna  och överbelastade framsida lår för mycket. Turligt nog kunde jag och Jonathan som är ett par cm längre än mig byta hoj till dagens pass, då han lånat en Specialized Tarmac. Kändes grymt mycket bättre i sittställningen på den, trots att Venge hojen var helt fantastiskt grym.

Dagen då. 3 backar stod på planen, och kl 10 körde vi iväg. ca 1:10h in i passet kom första backen som var 7,8kilometer och 381höjdmeter med en snittlutning på 5%. Isak, Jonathan, jag och Niclas Näslund drog iväg och körde på riktigt hårt så efter ett par minuter undrade man om man inte var uppe snart. Niclas gjorde 85% av dragjobbet, och han gjorde det bra. Resterande turades vi andra om av. Det blev en bra VO2-max körning i 19:22min som det tog upp till toppen. Sista 18 minuterna gick jag bara på mentalitet kändes det som. Niclas var grymt stark. Tiden gav mig, enligt strava, en 188 plats av ca 39 700 tider uppför backen, så det är väl inte fyskam. Där uppe blev det lite fika, en redbull och en banan för min del.

Sedan bar det ut nerför ett bra tag, och sista biten utför till Pollenca körde vi lagtempo i drygt 47-48km/h, vilket med tunga fikastoppsben var  lite jobbigt. Igenom Pollenca bort mot Port d Pollenca och andra backen. Snittlutning på 6 % och 3,3 kilometer lång. Jag drog igång i bra fart strax över tröskel och fick med mig Isak, Niclas, Pär och Jonathan. Låg framme och drog lite över halva klättringen innan Niclas tyckte det gick för långsamt och gick upp. Slet mig kvar på hjul och efter ett tag attackerade Isak som varken jag eller Niclas orkade hänga med. Uppe på 9:24 uppför cap formentor vilket får anses som ok. Sedan körde vi resten av vägen upp till toppen i lugnare fart, innan vi åkte ner igen och in i Port d Pollenca och tog en cappuccino, sedan hem längs stranden. Landade på 3:17h och 92,5km.

I SWE igen.

Halloj.

Tillbaks i Sverige igen och tillbaka till rutiner, havregrynsgröt och gott kaffe.

Efter 4 av de hittills hårdaste dagarna på cykeln i mitt liv har jag väldigt sliten, både fysiskt och mentalt. Därför har jag valt att ta denna vecka som lugn återhämtningsvecka för att låta kroppen smälta helgens bravader. Idag kändes kroppen helt okej faktiskt, bättre än huvudet som fortfarande är slappt. Efter 2,5 vilodagar hoppade jag kl 18:30 upp på TC:n, för att snurra benen och ta i lite. Hade ingen plan innan utan bestämde mig efter 8 av de 10 uppvärmningsminuterna att köra 4x4, varav första 2 minuterna på varje intervall på tröskel sedan öka och köra max.

Kör aldrig med wattmätare, puls eller kadens utan bara på känsla, vilket jag tänker är bra. Tror inte på att rikta in sig alltför mycket på siffror och jämföra hit och dit med den och den, för det är i själva verket svårt att jämföra sig med någon annan genom siffror då man är olika från person till person. Kör man med siffror tycker jag att man bara ska jämföra med sig själv isåfall.

Hur som helst kändes intervallerna riktigt bra och kontrollerade och det kändes betydligt bättre än vad jag trodde det skulle göra.

Efter fyrorna körde jag 8x1min enbensintervaller för att träna rundtrampet mer. De är faktiskt brutalt jobbiga de också eftersom att man verkligen måste jobba med benet hela vägen runt, det går inte att fuska på något sett där. 4st på varje ben och man var rätt svettig efteråt.

Efter några minuters nedvarvning körde jag 16 min bålövningar, av vilka jag redan nu har lite träningsvärk av, då jag körde några annorlunda övningar än de vanliga jag brukar köra.

Cyprus Sunshine Cup stage 4, sista dagen

Halloj!

Återigen en dag i sadeln, och om gårdagen lät jobbig på min text var det en dans på rosor jämfört med idag. Idag var det mer breakdance på spikmattor som gällde.

Det hela började igår kväll då min mage började uppföra sig konstigt efter att ha fått i sig 4st gels och nästan 2 liter sportdryck under tävlingen. Jag kände mig illamående och hade ont i magen som aldrig förr. Fick därför inte i mig någon kvällsmat, vilket inte var optimalt. Sov dock relativt bra och när klockan ringde kl 06:30 kändes kroppen överkörd, men över kontroll.

Åkte bort mot tävlingsområdet långt innan vår start som gick kl 13. Hann med att heja fram Tommy till vinst i gubbar 100 klassen, hejade fram Gunn Rita till etappseger i damelit och Alexandra och Linn till bra placeringar totalt och för dagen. Sedan var det våran tur. Kroppen kändes relativt okej under uppvärmningen med tanke på omständigheterna. Trodde det skulle bli en fin dag i sadeln, och kanske klättra nån placering i totalen.

Det var galet varmt ute när starten gick. Hade inte kört banan innan så hade ingen aning om hur den såg ut. Vi skulle iallafall köra 4 varv efter en 5 km lång startloop. Hade glömt bort hur jävla jobbigt XCO är från start så sprängde mig nästan i starten för att komma med bra. Hamnade ett tag tillsammans med Adam, men han verkade alldeles för sprättig för mig så släppte iväg honom. Fångade dock in honom igen efter ett tag, gick om och förbi innan han gick om och förbi igen. Den känslan som kändes okej på uppvärmningen var ett minne blott och rövbenen var ett faktum.

Efter startloopen och ett varv trodde jag aldrig att jag skulle överleva dagen. Banan var brutalt mycket värre än vad jag trodde den skulle vara, många höjdmeter i värmen, både långa slakmotor och branta jävulska backar. Efter ytterligare ett varv hade hälften körts i princip och varje stark cell och molekyl i kroppen skrev av protest och la av.

På tredje varvet kom plötsligt Erik Gunnarsson som skjuten ur en kanon bakifrån och körde förbi och var utom synhåll efter bara några sekunder. Satan så han hade fått upp farten. Ju närmare målområdet jag kom ju mer kollade jag bakåt, nästan väntandes på att Kulhavy och company skulle komma bombades förbi en och varva mig. Men när jag korsade mållinjen för att gå ut på fjärde och sista rundan blev jag less att de inte hade kommit, nu var jag ju tvungen att cykla ett helt jävla varv till på den där helvetesrundan. Det gick bara långsammare och långsammare och det var ett under att inte ens egen skugga drog ifrån en.

Banan var upplagd så att det var en längre loop, sedan kom man in på målområdet igen, sedan ut på en andra, kortare loop. I slutet på den första av looparna var lagningszoonen där massor stod och hejade. Energin som man naturligt får av hejarop utifrån brukar hålla i sig några minuter, eller iallafall någon minut. Nu var det över på en sekund, max. Huvudet var less, kroppen var less och benen var less. Sista kortare loopen var över relativt snabbt ändå på sista varvet. Snabbt om man jämför med en överkörd groda, långsamt om man jämför med alla andra cyklister. Minuterna tickade på, svetten rann och jag blev mer och mer less. När skylten visade en kilometer kvar hörde jag någon växla en bit bakom mig. För helvete, tänkte jag, låt ingen mer fara och och förnedra mig. Kunde koncentrera mig de sista 1000 meterna in under målfållan och kom i mål efter nästan 1:40h slit i solen med en kropp utan några helt fungerande muskler kvar. Placering vet jag inte, förmodligen dålig. Tappade dock ingen placering i totalen, utan kom 46:a efter alla fyra deltävlingar.