Hej
I torsdags var jag, Joel Burman, Selma, Fredrik Höglund och Ted Pettersson ute och lekcyklade i Källviken. Jag tror att alla var lite slitna så det blev inte hårt och inte så länge.
Efteråt köpte vi alla pizza och satt hemma hos mig och åt.
I går tog jag det lugnt hela dagen, var och handlade lite mat, annars var det bara vila på programmet.
Om nästan en timme blir jag hämtad av Fredrik och hans familj och får skjuts till Lilla Finnmarksturen i Ludvika. Den tävlingen har jag kört varje år sedan 2002, med uppehåll 2012 på grund av nyckelbensbrott. Så det här blir tolfte gången. Jag har inga speciella mål, bara att köra på så hårt jag kan och ta ig i mål. Tävlingen är bara 12 km så det tar inte så lång tid.
På söndag är det återigen dags för Finnmarksturen, men den här gången hela. Eller jag, halva, eftersom att jag är för ung för alla 68 km, så jag kör i herrar motion 48 km. förra året kom jag 5:a i den klassen, i år hoppas jag på top 3. Egentligen är det väl inget att sträva efter eftersom att det är en motionsklass, men ändå kul att vara i toppen av resultatlistan.
lördag 9 augusti 2014
torsdag 7 augusti 2014
Kvällspass!
Hejsan, igår kväll var jag riktigt sugen på att cykla så jag stack ut till Källviken för att lekcykla lite. Ett litet stopp vid ett ställe som man har byggt några hopp på, och lekte runt lite där. Sedan vidare mot Källviken där jag testade på deras nya Svarta spår, 8,5 km. Riktigt bra! Sen drog jag mig hemåt, för det började mörkna lite.
onsdag 6 augusti 2014
Falun
Hallå!
Sitter just nu uppe i lägenheten i Falun och läser om branden som inte är så långt hemifrån. Såna här stora bränder brukar man ju läsa i tidningarna om att det brinner i Australien, riktigt läskigt nu när det är i Sverige, och Västmanland.
Hela Falun har luktat rök i ett par dagar nu.
Men om vi ska börja där vi slutade, vi hade precis kommit hem från Österrike. I lördags var jag ute och körde grusvägsdistans på kvällen. Tanken var att jag skulle trycka på hela tiden för att få hög medelhastighet och få en liten känsla om vad som väntar med Vasan. Framåt slutet började det bli ganska mörkt och jag hade inga lysen med mig, så istället för att svänga höger mot Skultuna körde jag raka vägen hem istället. Väl hemma var jag ganska trött, 70,33 kilometer blev det med en snitthastighet på 28,4. Det är ganska ok på grusvägar och MTB. Var ute i 2:28 också, så jag är nöjd.
I söndags åkte jag och pappa upp till Falun, han skulle tapetsera om mitt rum. Förr hade jag fula gula väggar, nu har jag tre fina vita väggar och en mörk där det står massa olika städer. Blev grymt bra tycker jag.
i måndags tapetserade vi klart de tre vita väggarna, sen när vi skulle ut och cykla så var det för mycket rök och askregn så vi körde inne i bmxhallen istället. Det var kul!
I går hade röken lättat lite så vi stack ut på ett pass. Pappa hade aldrig kört Törnbergs väg borta i Grycksbo, så den fick det bli. Vi tog Norlingsbergsbacken på vägen dig för att få några fler höjdmeter. Sen blev det lite grusvägar till Jungfruberget där vi letade oss vidare till Lugnet. Tanken var att vi skulle avsluta med Lugnets röda, men båda var ganska hungriga så vi genade och körde bara de handgjorda stigarna.
Sen blev det Lunchbuffé på en thairestaurang på stan innan jag drog till hallen och pappa tapetserade den sista väggen.
Jag va säkert i hallen i 5 timmar, det var skitkul och många kom och drog. Testade även 360 i barken, gick bättre än förväntat för jag landade och kraschade 2 gånger. Sen testade jag en gång med en slopecykel och det gick inte bra alls :/ Kraschade och fick ont i foten och knät, men det är nog lugnt. Tänkte ta det lite lugnare idag.
Sitter just nu uppe i lägenheten i Falun och läser om branden som inte är så långt hemifrån. Såna här stora bränder brukar man ju läsa i tidningarna om att det brinner i Australien, riktigt läskigt nu när det är i Sverige, och Västmanland.
Hela Falun har luktat rök i ett par dagar nu.
Men om vi ska börja där vi slutade, vi hade precis kommit hem från Österrike. I lördags var jag ute och körde grusvägsdistans på kvällen. Tanken var att jag skulle trycka på hela tiden för att få hög medelhastighet och få en liten känsla om vad som väntar med Vasan. Framåt slutet började det bli ganska mörkt och jag hade inga lysen med mig, så istället för att svänga höger mot Skultuna körde jag raka vägen hem istället. Väl hemma var jag ganska trött, 70,33 kilometer blev det med en snitthastighet på 28,4. Det är ganska ok på grusvägar och MTB. Var ute i 2:28 också, så jag är nöjd.
Fina grusvägar med rök från branden och en röd måne!
I söndags åkte jag och pappa upp till Falun, han skulle tapetsera om mitt rum. Förr hade jag fula gula väggar, nu har jag tre fina vita väggar och en mörk där det står massa olika städer. Blev grymt bra tycker jag.
Före:
Efter:
i måndags tapetserade vi klart de tre vita väggarna, sen när vi skulle ut och cykla så var det för mycket rök och askregn så vi körde inne i bmxhallen istället. Det var kul!
I går hade röken lättat lite så vi stack ut på ett pass. Pappa hade aldrig kört Törnbergs väg borta i Grycksbo, så den fick det bli. Vi tog Norlingsbergsbacken på vägen dig för att få några fler höjdmeter. Sen blev det lite grusvägar till Jungfruberget där vi letade oss vidare till Lugnet. Tanken var att vi skulle avsluta med Lugnets röda, men båda var ganska hungriga så vi genade och körde bara de handgjorda stigarna.
En liten skogsbrand utanför Grycksbo också...
Sen blev det Lunchbuffé på en thairestaurang på stan innan jag drog till hallen och pappa tapetserade den sista väggen.
Jag va säkert i hallen i 5 timmar, det var skitkul och många kom och drog. Testade även 360 i barken, gick bättre än förväntat för jag landade och kraschade 2 gånger. Sen testade jag en gång med en slopecykel och det gick inte bra alls :/ Kraschade och fick ont i foten och knät, men det är nog lugnt. Tänkte ta det lite lugnare idag.
fredag 1 augusti 2014
LEOGANG
Hallå!
Nu var det ett tag sedan va? Efter SM har jag för mig.
Dagen efter SM åkte vi ner till Götet och tåg båten till Deutschland. Därifrån åkte vi vidare ner till Leogang i Österrike för lite cykelsemester. Leogang är känt för sin fina cykling och höll även VM i downhill 2012.
Första dagen där nere hyrde jag och pappa downhillcyklar och tog liften upp. Riktigt kul var det, och ett tag sedan man körde "riktig" downhill, sist var i Säfsen i höstas men det är så litet där. Vi körde några olika banor bl.a VM banan. Den var lite krånglig men man tog sig ner iallafall :)
Andra dagen körde vi också downhill, nu när man var lite mer van med cykeln kunde man köra lite fortare och lite större. Den roligaste banan heter Bongo Bongo och börjar efter halva backen. En stor del av banan går på smala plankor som går högt upp i luften och det gör ont om man tappar koncentrationen och ramlar ner.
HÄÄR kan ni se en film från den delen av banan som jag har filmat med min GoPro på hjälmen.
Tredje dagen var det dags för downhill igen, men denna gång i Saalbach, som ligger 30 min från Leogang med bil. Där fanns det bara en svart backe som var Europas längsta downhillbana, samt en lätt blå backe. Körde svarta backen flera gånger på förmiddagen innan jag körde den blåa med Ebba och mamma på eftermiddagen. Riktigt kul är det med downhill, bra för tekniken samt psyket.
Fjärde dagen hyrde vi vanliga XC cyklar. För mig blev det en heldämpad Scott Genius och för pappa en KTM. Vi skulle köra en runda som kallas Big Five. Man skulle upp på 5 olika toppar och registrera sig på 12 olika kontroller runt om. Det är ungefär som orientering fast på cykel.
HÄR kan ni läsa mer om det och om man klarar det så kan man vinna en resa till Leogang för 2 pers. Så nu hoppas vi på att vi vinner! Riktigt kul var det och det tog en hel dag. Vi var ute i 7-8 timmar, dock inte aktivt.
Femte dagen cyklade vi en röd runda som skulle ta oss från Leogang över bergen till Saalfelden och sedan tillbaka till Leogang. Eftersom att rundan inte var mer än 3-5 mil bestämde vi oss för att starta vid mittenstationen och cykla upp de 600 höjdmeterna upp till toppen. Även om grusvägen gick i sicksack uppför slalombacken låg man ändå på äventyrsväxeln (lättaste) och ville ha ännu lättare. Det var riktigt brant.
De 600 höjdmeterna var utspridda på 4 kilometer ungefär. Tog ca timmen ända upp till toppen tror jag. Eftersom att vi började cykla på 1300 m.ö.h upp till 1900 m.ö.h var det ju svårare att andas också. Förstår nu varför höghöjdsträning är så mycket bättre. Svettig blev man också. det droppade från pannan, armbågarna, hakan, allting. Till och med smalbenen svettades. Sen blev det lite svalare när man kom in i ett litet moln, sedan varmare igen... Resten av rundan var det några hundra höjdmeter till, både uppför och nerför.
Leogang är ju känd för sin downhill och är en av Europas största downhillort. De är även kända för 26 trix, en slopestyle diamond event i FMB world tour. Men XC lederna alltså, WOW. Riktig mountainbike kvalité. Även om det var hur jobbigt som helst cyklade man runt och log hela tiden.
Efter fem dagar i Leogang var ingen speciellt sugen på att åka via Polen hem, så vi tog raka vägen hem, 191 mil med stopp för natten i Hildesheim i Tyskland efter 75 mil och 116 kvar. Sedan körde vi raka vägen hem.
Nu var det ett tag sedan va? Efter SM har jag för mig.
Dagen efter SM åkte vi ner till Götet och tåg båten till Deutschland. Därifrån åkte vi vidare ner till Leogang i Österrike för lite cykelsemester. Leogang är känt för sin fina cykling och höll även VM i downhill 2012.
Första dagen där nere hyrde jag och pappa downhillcyklar och tog liften upp. Riktigt kul var det, och ett tag sedan man körde "riktig" downhill, sist var i Säfsen i höstas men det är så litet där. Vi körde några olika banor bl.a VM banan. Den var lite krånglig men man tog sig ner iallafall :)
Andra dagen körde vi också downhill, nu när man var lite mer van med cykeln kunde man köra lite fortare och lite större. Den roligaste banan heter Bongo Bongo och börjar efter halva backen. En stor del av banan går på smala plankor som går högt upp i luften och det gör ont om man tappar koncentrationen och ramlar ner.
HÄÄR kan ni se en film från den delen av banan som jag har filmat med min GoPro på hjälmen.
Fjärde dagen hyrde vi vanliga XC cyklar. För mig blev det en heldämpad Scott Genius och för pappa en KTM. Vi skulle köra en runda som kallas Big Five. Man skulle upp på 5 olika toppar och registrera sig på 12 olika kontroller runt om. Det är ungefär som orientering fast på cykel.
HÄR kan ni läsa mer om det och om man klarar det så kan man vinna en resa till Leogang för 2 pers. Så nu hoppas vi på att vi vinner! Riktigt kul var det och det tog en hel dag. Vi var ute i 7-8 timmar, dock inte aktivt.
Stopp 1 pga ko på spåret
Stopp 2
Stopp 3
Stopp 4
De 600 höjdmeterna var utspridda på 4 kilometer ungefär. Tog ca timmen ända upp till toppen tror jag. Eftersom att vi började cykla på 1300 m.ö.h upp till 1900 m.ö.h var det ju svårare att andas också. Förstår nu varför höghöjdsträning är så mycket bättre. Svettig blev man också. det droppade från pannan, armbågarna, hakan, allting. Till och med smalbenen svettades. Sen blev det lite svalare när man kom in i ett litet moln, sedan varmare igen... Resten av rundan var det några hundra höjdmeter till, både uppför och nerför.
Leogang är ju känd för sin downhill och är en av Europas största downhillort. De är även kända för 26 trix, en slopestyle diamond event i FMB world tour. Men XC lederna alltså, WOW. Riktig mountainbike kvalité. Även om det var hur jobbigt som helst cyklade man runt och log hela tiden.
Efter fem dagar i Leogang var ingen speciellt sugen på att åka via Polen hem, så vi tog raka vägen hem, 191 mil med stopp för natten i Hildesheim i Tyskland efter 75 mil och 116 kvar. Sedan körde vi raka vägen hem.
Hejdå Leogang!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)