LEOGANG

Hallå!

Nu var det ett tag sedan va? Efter SM har jag för mig.

Dagen efter SM åkte vi ner till Götet och tåg båten till Deutschland. Därifrån åkte vi vidare ner till Leogang i Österrike för lite cykelsemester. Leogang är känt för sin fina cykling och höll även VM i downhill 2012.

Första dagen där nere hyrde jag och pappa downhillcyklar och tog liften upp. Riktigt kul var det, och ett tag sedan man körde "riktig" downhill, sist var i Säfsen i höstas men det är så litet där. Vi körde några olika banor bl.a VM banan. Den var lite krånglig men man tog sig ner iallafall :)

Andra dagen körde vi också downhill, nu när man var lite mer van med cykeln kunde man köra lite fortare och lite större. Den roligaste banan heter Bongo Bongo och börjar efter halva backen. En stor del av banan går på smala plankor som går högt upp i luften och det gör ont om man tappar koncentrationen och ramlar ner.

HÄÄR kan ni se en film från den delen av banan som jag har filmat med min GoPro på hjälmen.

Tredje dagen var det dags för downhill igen, men denna gång i Saalbach, som ligger 30 min från Leogang med bil. Där fanns det bara en svart backe som var Europas längsta downhillbana, samt en lätt blå backe. Körde svarta backen flera gånger på förmiddagen innan jag körde den blåa med Ebba och mamma på eftermiddagen. Riktigt kul är det med downhill, bra för tekniken samt psyket.

Fjärde dagen hyrde vi vanliga XC cyklar. För mig blev det en heldämpad Scott Genius och för pappa en KTM. Vi skulle köra en runda som kallas Big Five. Man skulle upp på 5 olika toppar och registrera sig på 12 olika kontroller runt om. Det är ungefär som orientering fast på cykel.
HÄR kan ni läsa mer om det och om man klarar det så kan man vinna en resa till Leogang för 2 pers. Så nu hoppas vi på att vi vinner! Riktigt kul var det och det tog en hel dag. Vi var ute i 7-8 timmar, dock inte aktivt.

Stopp 1 pga ko på spåret

Stopp 2

Stopp 3

Stopp 4

Femte dagen cyklade vi en röd runda som skulle ta oss från Leogang över bergen till Saalfelden och sedan tillbaka till Leogang. Eftersom att rundan inte var mer än 3-5 mil bestämde vi oss för att starta vid mittenstationen och cykla upp de 600 höjdmeterna upp till toppen. Även om grusvägen gick i sicksack uppför slalombacken låg man ändå på äventyrsväxeln (lättaste) och ville ha ännu lättare. Det var riktigt brant.
De 600 höjdmeterna var utspridda på 4 kilometer ungefär. Tog ca timmen ända upp till toppen tror jag. Eftersom att vi började cykla på 1300 m.ö.h upp till 1900 m.ö.h var det ju svårare att andas också. Förstår nu varför höghöjdsträning är så mycket bättre. Svettig blev man också. det droppade från pannan, armbågarna, hakan, allting. Till och med smalbenen svettades. Sen blev det lite svalare när man kom in i ett litet moln, sedan varmare igen... Resten av rundan var det några hundra höjdmeter till, både uppför och nerför.

Leogang är ju känd för sin downhill och är en av Europas största downhillort. De är även kända för 26 trix, en slopestyle diamond event i FMB world tour. Men XC lederna alltså, WOW. Riktig mountainbike kvalité. Även om det var hur jobbigt som helst cyklade man runt och log hela tiden.

Efter fem dagar i Leogang var ingen speciellt sugen på att åka via Polen hem, så vi tog raka vägen hem, 191 mil med stopp för natten i Hildesheim i Tyskland efter 75 mil och 116 kvar. Sedan körde vi raka vägen hem.

Hejdå Leogang!!!

Mountainbike SM 2014 Jönköping

Hallå.

Nu har det varit ett tag sedan, men jag skyller på att jag har haft fullt upp med jobb och träning inför SM. För att detta inlägg inte ska bli flera kilometer långt skriver jag kortfattat om SM bara.

Det hela började i torsdags kväll när vi kom ner till Jönköping runt kl 6. Körde ett varv på XCO banan och några fler varv på XCE banan.

På fredagen var det dags för XCE. Banan var torr, snabb, kurvig och inte så jätterolig. 850 meter lång var den, men det var 850 meter med ren mjölksyra.
Kvalet gick sådär, tappade pedalen ett par gånger och kvalade som 5:a. I kvartsfinalen kom jag tvåa vilket var lugnt, eftersom att det var de första 2 i varje heat som gick vidare. I semin gick det desto sämre. En dålig start resulterade till en fjärde och sista plats i det heatet. Men jag körde B-final.
Carl Jarnhagen fick den bästa starten och sen var det jag, Ted Pettersson och Axel Höglund som låg bredvid varann. Jag ökade lite och körde förbi Carl på insidan i första backen. Sedan körde jag lugnt och kontrollerat en bit ända till den mest publiktätaste delen av banan, en kort, brant, nedförsbacke. Jag hade några meters lucka där. Men jag lyckades köra på den ända stubben som fanns i backen, och bakhjulet krängde så både luft och stants for ur. Jag blev lite nervös efter det, så nervös att jag satte ner foten i en kurva, riktigt klantigt gjort. Carl kom ifatt och la sig på hjul. På spurtrakan spurtade han om mig som hade 0,7 bar i bakdäcket. Kom 6:a iallafall, vilket jag är nöjd med.

På söndagen skulle vi köra 4 varv på en knappt 4 km lång bana. Målet var top 10. Många skriver att banan kunde tas som en världscup bana, mycket backar, svåra passager och byggda saker. Skitrolig bana, men inte riktigt min typ.
Jag kände direkt i starten att kroppen kändes konstigt, jag var inte van att tävla i denna värme. Jag körde iallafall i mitt tempo och kom i mål på en 10 plats. När jag var i mål kände jag att jag inte var så nöjd, men om man tänker efter så är 10:a på ett SM väldigt bra, och det är inga dåliga cyklister jag hade framför mig.

Norge

Tjena, Har nu varit hemma från Norge ett par dagar.
Det började i fredags när Tommy hämtade upp mig på eftermiddagen. Vi körde nonstop ända till Eda, vid norska gränsen. Där stannade vi och åt lite mat, innan vi rullade in i Norge för de sista timmarna.
Kom fram till Birkebeinerstadion strax efter 23 och vi gick och la och nästan direkt.

På lördag morgon stack vi ut och cyklade banan runt kl 10. Vi hade ingen aning om hur banan gick eller så, så vi fick chansa lite. Efter många felkörningar, ett halvt varv och nästan två timmar körda mötte vi upp en norrman som också körde banan. Han hade gps så resten av varvet var ganska lätt att hitta.

När vi kom tillbaka till stadion körde vi ett till varv, snabbare än det förra. Efter ungefär halva varvet kommer man till varvets längsta stigning. Den tog ca 4:30 upp, men det kommer gå fortare i tävlingsfart. Efteråt är det en minst lika lång utförslöpa. Riktigt snabb är den, vi kom upp i 50km/h. Tyvärr kraschade norrmannen som låg först och han bröt troligtvis nyckelbenet. Vi hjälpte honom ut på vägen där han rullade ner till stadion igen.
Vi rullade vidare resten av varvet. Sedan tog vi lunch.

Efter lunchen hade vi bestämt oss för att cykla till Hafjell. Men först tog vi ett varv till på banan för att filma lite. Vi blev rekommenderade en väg över fjällen till Hafjell. Det började med en 16 kilometers lång stigning som tog över en timme. Väl uppe var jag bra slut och det var nära att vi vände ner igen. Men vi fortsatte och kom till toppen av Hafjell.
Vi tog en downhillbana ner till botten. Riktigt kul var det, men man vågade inte släppa på som med downhillcyklar. Trots det blev det en krasch i en doserad kurva som jag kom lite för snabbt in i.

En liten sväng på världscup banan hann vi med också innan vi tog en fika på caféet. Sedan cyklade vi vägen tillbaka till Lillehammer istället, gick mycket fortare.
Vi letade på en pizzeria som vi satte oss på och käkade kvällsmat innan vi köpte med oss lite lördagsgodis hem. Sen tog vi de sista 5 kilometerna upp till Birkebeinerstadion igen.

Vi körde aktivt i ca 7,5 timme med 2,5 timme på banan och 5 timmar finåkning till och från Hafjell.
Efter det sov man gött.

På söndagen var tanken att vi skulle ett till varv så vi kunde filma nytt, sedan skulle Tommy köra 2-3 varv snabbt och jag skulle ut och utforska lite i de norska skogarna. Men det gick inte så bra för någon av oss. Tommy fick punka redan på första varvet och jag körde vilse. Jag hittade en fin stig som jag körde på, sen en till, och en till och en till. Sen var jag helt borta. jag hörde en bil en bit bort så jag cyklade ditår och kom ut på bilvägen som jag tog tillbaka till stadion.

(De bilder på mig har Tommy tagit)

Vi åkte hem redan halv 12 och stannade och lunchade i Arvika. Resten av resan gick också bra förutom en bilkö på 50 min. Men vi kom inte hem så sent, så det var skönt.

Spontantrip till Norge

Hallå.

Sedan sist vi hördes av har jag cyklat ett par fler gånger till. Har även börjat sommarjobba som målare, hittills går det grymt bra om vädret tillåter. Kan inte måla i alltför mycket regn. Men det är kul och jag tjänar pengar på det, vilket är huvudsaken.

I måndags körde vi en hård träning, olika typer av intervaller och starter. Vi började med att köra en ganska kort, snabb, rundbana. På andra varvet tänkte jag såhär: fan vad lågt jag sitter. Tittade ner och insåg att luften i dämparen hade gått ur. I med ny luft sedan  köra på igen.
Vi körde rundbanan att par gånger till, innan vi åkte vidare till Villa-utsikten backen där vi körde 2 st långa backintervaller. Det var ruskigt jobbigt.

Avslutningsvis körde vi några starter i asfaltsbacken bredvid ABB-arena. Syran var brutal, men det var skönt efteråt.

I går var jag lite sugen på en landsvägstur efter jobbet, kom väl ut ca 20:30. Hade ingen plan från start, men sedan började jag trycka på mot Sala och kände att jag kunde köra mot temporekord in till stan, ca 15 km. Tidigare rekord är vad jag minns det 21 minuter. det var väl för ca ett år sedan. Körde in på 19 minuter och jag var trött och grymt glad.
Tog det lugnt till Kila igen och därifrån går Kilaslinken, ca 6 km. Matade på även där och körde på 8 min. Kändes riktigt gött. Körde lugnt hem igen.

Idag var det dags för TT i Sala. 3 varv på ett 5 km spår skulle köras, RIKTIGT tungt före, blöt bark. Inte världens roligaste bana direkt. Kom in som 4:a.
Cyklade hem till Ransta efteråt, benen kändes hyfsat manglade.

Blev inbjuden av Tommy Olsson att hänga med till Lillehammer i Norge över helgen för att testa VM banorna de ska köra på i slutet av augusti. Dock bara masterklassernas bana, då elitens är i Hafjell, strax utanför Lillehammer.
Hoppas att det blir grymt kul, vilket jag tror att det kommer bli!