Hej, och glad påsk!
Det är redan nästan april vilket jag anser är helt galet. Det var inte längesedan man utförde höstaktiviteter och vinteraktiviteter. Vinteraktiviteter var dock inte länge sedan, då det snöade här uppe i Falun bara förra veckan och det var då dubbdäcken och skärmarna åkte av.
Vintern har dock varit helt fantastisk, med snö konstant från november månad utan att töa bort någon gång. Sådant underlättar psyket en hel del och kanske även det är en bidragande orsak till att det känns som om vintern har gått fort.
Fort har det gått, men inte helt smärtfritt. Jag drog igång vinterperioden på en högre nivå än tidigare och var väldigt motiverad till att verkligen göra jobbet med plusmeny. Men redan i slutet av november fick jag lite förkylningssymptom. Lite rosslig i halsen ett dygn ungefär, följt av 4-5 dagar snuva. Det var inte så farligt, och efter några lugnare dagar började jag träna på som vanligt. Ett par veckor senare körde jag SM i bana, i Velodromen här i Falun. Det gick bra, var jäkligt hårt men roligt. Det hela avslutades med 4000 meter individuellt som jag utförde väldigt bra, med jämn och fin pacing. Gick i mål med laktat upp över öronen och med lätt illamående, efter en maximal insats över drygt 5 minuter.
Jag tog med mig ett silver från 1000 meter från mästerskapet vilket jag är nöjd med. Ett tag efter målgång kände jag mig fortsatt illamående men tänkte att det bara var bikarbonatet som spökade lite. Någon timme senare kom vi hem, och jag sprang in i badrummet och spydde. Försökte dricka vatten men det kom upp direkt. Började få feber och sedan även lite tryck över bröstet. Jag började bli orolig men tänkte att det skulle lägga sig ned om jag bara fick lägga mig i soffan och slappna av. Allt jag försökte få i mig på upp igen och jag började även få domningar i händer och fötter, som spred sig till ben, armar och ansikte. Det här var inte bra. Speciellt inte trycket över bröstet.
Fick åka in till akuten där de tog hand om mig direkt och gav mig morfin för att lugna ned mig. Hade drabbats av någon typ av panikångestattack ute i väntrummet. De tog tester på mig, EKG, blodprover och röntgade hjärtat två gånger. Fick ligga inne på hjärtavdelningen på Falu Lasarett ett dygn för att de ville följa EKG och göra uppföljningstester dagen efter.
De hittande inget fel på hjärtat men de såg att jag nyligen hade haft Covid-19 som fortfarande var kvar lite i kroppen. Förmodligen från när jag var lite krasslig ett par veckor tidigare. Det var ett skönt besked, men jag behövde nu ta det lugnt i en dryg månad innan jag fick börja träna successivt igen. Det var en jobbig period att behöva vara stilla en månad, och nästan ännu jobbigare att se hur mycket kapacitet som förlorats när jag fick börja träna igen. Hög puls konstant och låga effektsiffror... Ingen bra kombination :-)
Sedan årsskiftet har träningen gått väldigt bra framåt, jag känner inte av någonting i bröstet och det är inte längre något jag tänker på. Det gjorde jag konstant veckorna jag fick börja träna igen, rädd att det skulle komma tillbaka. Men det har det som sagt inte gjort.
Det bästa med att bo i Falun är variationen av träning som kan utföras på ett och samma ställe. Min träning består främst av cykling ute, men när temperaturen går ned mot -22 eller kallare blir cykelturerna inte så långa. Då blir det velodrom, gym, wattbike eller trainer, längdskidor, långfärdsskridskor eller löpning.
Det har hunnits med en hel del träning i år och i januari hade vi i Team Vostroblock Evolite Cycling en teamsamling uppe hos oss i Falun där vi snackade och hängde, tränade och cyklade velodrom. Riktigt trevligt att få lära känna våra tre nya cyklister Oliver Vesterlund, Carl Pettersson och André Czarnecki. Det blir en spännande långloppssäsong från oss i ECC!
Jag har även hunnit med en sväng för lite MTB-cykling på Mallorca under februari/mars. Riktigt härligt att cykla MTB igen och jag vill nästan påpeka att öarnas ö är bättre för MTB än för landsväg.
Vad händer för mig i år då?
Likt förra året kommer mitt största fokus vara på långloppen. Min ambition är att köra de tre Marathon världscuper som går, Nove Mesto (Tjeckien) den 26/5 vilket tyvärr krockar med Lida Loop. Sedan i Haute Savoie (Megéve) i Frankrike den 28/6 vilket tyvärr krockar med Ränneslättsturen. Sista deltävlingen går av stapeln i Lake Placid, USA i slutet av september. Det blir en lång och dyr historia men förhoppningsvis en resa berikad med minnen och erfarenheter som väger tyngre.
Detta innebär ju att jag missar två av deltävlingarna i Långloppscupen och det blir därmed väldigt svårt för mig personligen att försvara min andraplats i totalen, eller förbättra den.
Det blir även en hel del XCO-lopp i SWE-CUP där det passar in i programmet. Även andra lopp som Cykelvasan är inplanerat.
Nu är det en dryg månad kvar till första deltävlingen i Långloppscupen, Billingeracet i Skövde! Det blir otroligt roligt och spännande att köra igång ordentligt igen. Jag hoppas vi ses i Skövde, kom gärna fram och säg hej i vårt lila Vostroblock Evolite-tält vid startområdet :-)
